Work in progress

Anton har påbörjat ett projekt här hemma som inte var en dag för tidigt att påbörja.
Han är verkligen en klippa den där Anton. Förra helgen byggde han hyllsystem nere i förrådet och den här helgen byter han golv i hallen och köket. vilken energi han har. Arbetsvilja, intresse av att ha ett fint boende och vänlighet är egenskaper han också besitter.

Nu lägger han som sagt golv i köket och vilken skillnad det blir. han har inte kommit så långt ännu, men man ser verkligen att det kommer att bli bra.

Efter fyra år av utebliven städning kan det se ut så här bakom spisen

Hallen med borttagna golvlister

Vid tröskeln mot badrummet. Ruttet!

Justering av golv

Ett nytt och fräscht golv börjar ta form

Mini och Mozart leker "inte nudda golv" i vardagsrummet

Jag försöker att hjälpa till, men känner mig mest i vägen. Jag önskar att jag var lite mer kunnig när det gäller byggnationer och liknande.
Det blir mest dammsugning, hålla i brädan när Anton sågar och lite annat smågöra.

Nu blir vi sugna på att köpa en massa nya saker och göra ännu finare här hemma. Vad sägs om att framkalla lite foton och göra en fotovägg ovanför skänken i hallen. Vi har redan köpt ramarna till det och nu när jag har en bra kamera så kan man ju passa på.

Sen känns det som att det är dags att byta tillbaka till den beiga gardinen i köket, lite mer höstigt så. Den limegröna får dyka upp igen till våren.
Mycket att göra nu :)

I julklapp ska Anton få ett hus av mig så han kan få pyssla riktigt mycket. Det är han värd, min älskling <3
Alexandra Lindgren

kattpromenad

I helgen var jag och Anton ute på en liten promenad med Minimus. Vi gick en sväng nere i hamnen och njöt av att se hur lycklig Mini blev.
Borde man inte kunna träna en katt att gå i koppel lika bra som en hund? om man ger det lite tid och tålamod?
Tål att testas!

Mini i naturen

Mini i pappas famn

Mini i mammas famn

Alexandra lindgren

Fattig bonddräng

Jag sitter i soffan med boken "Våra vackraste visor & ballader" och sjunger en och annan visa.
Visan "Fattig bonddräng", som Astrid Lindgren skrev för en herrans massa år sedan, fastnar jag för och börjar sjunga.
De första tre verserna går bra, men i de fyra sista är det nära att gråten kommer. Varför?
ja, jag vet faktiskt inte. Kan det vara att den handlar om död? (jag kommer på mig själv med att snegla på fotot av Ulli uppe på hyllan). kan det vara för att det är just en fattig bonddräng som har jobbat hela livet som dör? kan det vara en tanke på Nisse?

I vilket fall som helst så blir jag berörd av den här visan.

Fattig bonddräng
text Astrid Lindgren. Musik Georg Riedel

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.

Alexandra Lindgren

Rufsigt hår och busig blick

"Vinden busar lite här!" som  Måsart sa i filmen Den lilla sjöjungfrun.
Idag blåser det så träden ligger ner och löven flyger. En väldigt passande dag att sitta nere vid Lillfjärden och läsa en bok.
Det gäller att hålla i boken så den inte flyger iväg!

Annars är det en fantastisk dag med solsken och 14 grader i luften, en riktigt härlig höstdag. Tyvärr har inte löven hunnit bli gulröda på träden än så det blev inte så mycket fotograferande. Förutom bilder på mig såklart :)

Härlig halsduk från Gina tricot

Rufsigt hår och busig blick

Det här borde man gör oftare. Gå ut i naturen med en god bok och låta vinden rufsa håret. Frisk luft, solsken och passerande människor med glada leenden som smittar av sig. prova så får ni se!
Alexandra Lindgren

vid lillfjärden

sitter på en bänk utmed lillfjärden och läser en bok i blåsten. härligt med frisk luft!

Två sorters blommor!

I födelsedagspresent av Anton fick jag bland annat en jättevacker Hälsingering. En ring med ingraverade linblommor, som är Hälsinglands landskapsblomma.
Eftersom jag vid luciakröningen, för flera år sedan i ödeshögs lucia, fick ett halsband med en berlock i form av en blåklint, Östergötlands landskapsblomma, känner jag mig nu komplett.

Jag känner mig lite som en Hälsing, men om någon frågar skulle jag säga att jag är Östgöte, för det är så det känns. Jag kommer nog alltid vara en Östgöte var jag än bor. Östgöte guschelov! Östgöte för tjyven haka!

Hälsingering

Så nu går jag här med två sorters blommor på mig och fötterna i två landskap. Tänk så det kan bli!
Hälsingevind - Engmans Kapell
Så grannt står Östergyllen
Östgötalåten ;)

Alexandra Lindgren

ny kamera!

Av mor och far fick jag den mest fantastiska födelsedagspresent jag kan tänka mig!
En systemkamera!
det blev en Canon 1100D som jag ska lära mig att hantera. Som det är nu så fotas allt på autoläget, men det ska det bli ändring på så småningom.
Det är iaf väldigt roligt att se vilken skillnad det blir på fotografierna. Nu väntar jag bara på att det ska bli en sådan där riktigt fin höstdag så jag kan gå ut och fota lite naturbilder. jag älskar hösten!

vår svarta panter, Mini

Vårt Lodjur, Mozart

Ett litet urval av foton som jag har knäppt under dagen. Förövrigt ett väldigt fult ord som jag nästan aldrig hörde innan jag flyttade till Norrland, "knäppa kort". jag var van vid att man sa ta kort eller fotografera, inte knäppa kort. Strunt samma!
Att jag har Hälsinglands största kinder kan man ju bortse från om man vill. Vill man inte det kan man alltid, mycket noggrant, betrakta dem. Äppelformade, runda, lite glansiga. ja, man gör som man vill.

Nu ska jag ägna sista halvimman innan Anton kommer hem från jobbet åt att titta på ett avsnitt av Gossip girl.
Alexandra Lindgren