Mello vecka 4

Nu är alla deltävlingar klara, bara andra chansen och finalen kvar!

Ikväll gick Ralf Gyllenhammar och Ulrik munther vidare till final.
Jag hade, som vanligt, tippat lite konstigt men jag fick ihop ett par poäng iaf.

Det börjar tätna ordentligt i vår lilla fejd nu. Ska Anna få vinna det här?

Anna 8 poäng
Annso 6 poäng
Alex 6 poäng
Lisa 6 poäng

Framtidsplaner

Jag VET att jag är way för långt fram i tankarna, men ibland är det svårt att hålla sig.
Jag och Anton åkte ut till Stocka en sväng idag och kikade på omgivningen. Resan dit tar ca 25 minuter oavsett om man tar E4:an eller den mindre vägen.
Man kan tycka att det är långt, men ändå inte. Utsikten från bilfönstret är många gånger helt otrolig, sjöar och skog om vartannat. Helt fantastiskt!
Jag kan bara tänka mig hur det ska de ut under sommarhalvåret.

Samhället i sig är inget extraordinärt, men åker man ut mot Rönnskär (2 min bilresa?) så är det minst sagt extraordinärt.
En liten ö fullproppad av fina hus och sjöbodar precis vid havet (otippat va? Det är ju som en liten ö -kolla kartan!).

Jag är som sagt för långt fram i tanken för när vi åker där (på den oallmänna vägen) undrar jag om invånarna skulle gilla att jag promenerar där var och varannan dag på sommaren? Blir de sura tro?

Sen funderar jag över var man bäst kan dra skidspår till nästa vinter och var man kan köpa sig en spark. Hur man underhåller en spark?

Har jag inte berättat att vi ska på husvisning i Stocka imorgon?
Okej, men det ska vi!
I mitt huvud bor vi i stort sett redan där, men jag VET att jag måste tagga ner. Först och främst ska vi åka dit och titta och känna efter (fast vi åkte förbi idag och jag tror att det kan vara gulligt med en liten flaggstång på gården. Kanske en rabarberplanta, någon vinbärsbuske och ett och annat fruktträd också. Någon fin plattsättning fram till garaget? Kantsten? Ja, ni ser. Tankarna flyger iväg hos mig!).
En sak i taget - visning imorgon!


Jag laddade ner en app idag "träna kroppen på 17 minuter". Testade den och höll på att dö. Jag är verkligen otränad!
Körde 17 minuter, sen gick jag ut och gick lite drygt 3 km.

Nu sitter jag i soffan och väntar på att Anton ska komma hem från sitt bil-fix. Han ska äta pizza, men jag tror att det får bli en sallad för mig idag. Då kan jag äts godis till mellon med gott samvete. Minsann!

Hård, men välbehövlig!

Denna lediga fredag har jag spenderat i vårt hem. Storstädat hela lägenheten och tvättat ett gäng maskiner tvätt. Lite drygt fem timmar senare var jag klar och hela lägenheten doftade rent.

Jag begav mig till ICA och blev chockad av hur mycket folk det var där. Hela parkeringen var överfull av bilar, det var mer folk där idag än vad det brukar vara runt jul. Helt otroligt!

Någon timma senare var jag hemma igen och det var dags att fixa tacos.
Det är först nu jag kan slänga mig i soffan med ett glas vin och bara ta det lugnt. Skönt efter en hård, men välbehövlig dag.

Hur firar ni att det är fredag?

Saknad - Karin Alvtegen

Den senaste i raden böcker jag läser är Saknad av författaren Karin Alvtegen.

Boken handlar om Sibylla Forsenström, kvinnan som har varit uteliggare i femton år.
Ingen har vetat vem hon var tills varenda tidning titulerade henne som seriemördare och hennes jakt undan polisen startar.

Boken skildrar hur det är att leva på Stockholms gator utan varken pengar eller tak över huvudet. Hur det är att leva i det dolda, att behöva gömma sig.

Saknad är en bok som passar perfekt att läsa i den sköna läsfåtöljen eller i solstolen i sommar, lättläst och lagom underhållande.

Mello vecka 3

Ja, så har melodifestivalen visats för tredje gången den här säsongen.
Det fanns en hel del bra bidrag enligt mig, men inte många av dem gick vidare.

Gubbgänget är ett riktigt skämt, vad hände med Eddie som faktiskt var bra?
Nej, det här var en besvikelse, men inte hela världen.

Ställningen är nu denna:
Anna 5 poäng
Annso 5 poäng
Alex 4 poäng
Lisa 4 poäng

Fantastiska vän!

Jag kom precis hem från firandet av min väns födelsedag. Hon bor ute på landet tillsammans med sambo, hans dotter och en hel drös med höns (och ett par tuppar förstås).

Vi kommer dit med ett paket och ett glatt humör och åker därifrån med femton ägg värpta av hennes höns. Hur härligt är inte det?

Alla borde ha en fantastisk vän med äggläggande höns. Jag vill vara vännen med hönsen. Kanske blir så en vacker dag?
Tillsvidare vill jag tacka kära Anna-Karin (eller Flupp om ni så vill) för den här gången. :)

Att donera organ?

Jag tittade på en dokumentär om en kvinna som hade förlorat sin syn på sitt ena öga i en brand. Hon ska, tack vare en ögondonator, opereras och förhoppningsvis få sin syn tillbaka.

Det här får mig att fundera på organdonationer. Var ställer jag mig i den här frågan?
Vill jag donera mina organ när jag dör? Vilka organ? Till vem? En släkting eller någon helt okänd?

Skulle mina barn, eller för all del min bror, behöva ett organ av mig som jag kan avvara så skulle jag nog göra det. Vad är alternativet? Döden? Skulle jag kunna leva med vetskapen om att någon i min närhet dog på grund av att jag var feg och inte donerade ett organ? Antagligen inte!

Hur är det då med främlingar? Eller en kompis till en kompis?
Det är en svår fråga som egentligen borde vara självklar. Kan man hjälpa så ska man hjälpa.

Varför skulle man inte göra det? För att någon ska skära i min döda kropp? Det märker jag ju inte av då. Men av min levande kropp? Det är frågan!

Jag frågade Anton hur han ville göra, pm han vill donera sina organ efter hans död. Det var en svår och otänkbar fråga för honom, han vill inte tänka på döden. Jag förstår!
Vill jag tänka på döden?
Nej, men just nu känner jag att jag behöver det. Vi kommer alla att dö förr eller senare. Ung som gammal!

Vill jag bli begraven? Eller kremerad? Vilken kyrkogård? I vilken stad?
Jag tänker på just det ibland. Tänk om jag är med i en bilolycka och dör. Ska jag begravas i Hudiksvall så Anton har nära till min grav eller i ödeshög så mamma och pappa har nära?
Jag lämnar det beslutet åt någon annan tillsvidare.

Det här var djupa tankar. Viktiga tankar som vi alla borde fundera på då och då. Alla hjärtans dag kan ha varit en konstig dag att tänka detta på, men dokumentären fick mig att sätta mig i duschen, spola varmt vatten på mina ben och fundera över livet och döden. Främst döden.

Hoppas ni haft en fin dag, det har jag. Anton överraskade mig med vackra blomster och jag honom med en egentillverkad kortlek där jag kärleksförklarar honom med 35 ord. Ni förstår inte vad jag menar, men jag ska berätta för er i ett senare inlägg. Eventuellt!

Men hörrni, tänk på det här någon dag. Berätta för nära och kära hur just ni ställer er i donationsfrågan. Jag tror inte att det är så lätt för en anhörig att själv ta det beslutet när det är dags.
Ta hand om er!