Nya utemöbler

Äntligen har vi bestämt oss och köpt nya utemöbler.

I denna loungegrupp kommer ni hitta mig i sommar. Här kommer jag ligga och läsa böcker, brodera, äta glass, dricka vin och bara vara. Härligt!

Välkomna att hälsa på!

Alexandra Lindgren 

Heja, heja! - Martina Haag

Jag älskar Martina Haags böcker. De är lättlästa och har igenkännelsefaktor, men framförallt är de roliga.

Jag brister alltid ut i skratt flera gånger i varje bok.

Den här gången läste jag Heja, heja! som handlar om Martinas vilja att hitta den rätta träningsformen för henne. Hur hon går från att orka springa i 12 minuter till att klara av en marathon.

Boken innehåller lite för få träningstips för min smak, men den är ändå riktigt motiverande och inspirerande. 

(Så inspirerande att jag gav mig ut och joggade i närmre fem kilometer igår.

Idag blev det "bara" 3,5, men jag är nöjd ändå.)

Den här borde ni soffpotatisar verkligen läsa. Då kanske ni, som jag, blir sugna på att klara av att jogga en hel mil. Kanske i ett lopp?

Alexandra Lindgren

Medalj till mig!

Anton väckte mig med en hejdå-puss vid klockan 7 imorse.
Istället för att somna om läste jag ut boken jag tipsade om i förra inlägget, Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran.
Jag funderade på att gå ut och gå, men det regnade ute och var allmänt grått så jag låg kvar i sängen.
Började med nästa bok, Heja heja av Martina Haag. Herregud vad hon är rolig och inspirerande. Boken handlar om hur hon gick från att orka springa 12 minuter till att orka med ett helt Marathonlopp. Mer info kommer senare.

Jag läste ut även denna bok och blev så inspirerad att jag skapade mig en egen låtlista på Spotify, kallad springsånger.
De första fyra låtarna stal jag direkt från Martina Haags egen lista. Resten kom jag på själv eller hittade på några av mina facebooksvänners egna Spotify-listor efter några minuters snokande. De allra flesta hade låtar som var för mycket styrketräning och för lite jogging för min smak. Eller också hade de bara skräpmusik som hårdrock/metal.
Listan som knåpades ihop består av följande visor:

*Queen - I Want It All
*Elton John - I'm Still Standing
*Maskinen - Segertåget
*ABBA - Gimme! Gimme! Gimme!
*Iron Maiden - Run to the Hills
*Survivor - Eye of the Tiger
*E-type - Here I Go Again
*Skrillex - Bangarang
*Beyoncé - Run the World (girls) (här blev jag inspirerad av feminismen ur Caitlin Morans bok Konsten att vara kvinna)


Jag snörade på mig skorna och gav mig ut. Ställde in Endomondoappen på "running" och startade min playlist.
Lämnade huset, joggade in på skogsvägen och vidare in på elljusspåret. Uppförsbacke, stenig väg och vattenpölar. Regnet, som tidigare hade fått mig att inte vilja ut, blötte ner hela min kropp och svalkade mig för varje droppe som kom. Härligt!
Första kilometern var ganska jobbig, men sedan gick det ganska bra.
När jag sprungit den tredje kilometern ropade jag ett glatt "yes" då jag aldrig tidigare i mitt liv har joggat tre kilometer utan att stanna en enda gång.
Ute vid Rönnskär blåste det så mycket att jag vände och sprang hemåt igen.
vid café Måsen kände jag att mina skosnören hade gått upp så jag fick stanna och knyta om dem, sedan var det bara att jogga vidare.

Efter fyra kilometer började jag bli riktigt trött, men då spelades I'm Still Standing i mina lurar och gav mig lite extra kraft. För att peppa mig själv började jag klappa takten med händerna utan att bry mig om ifall någon skulle se mig.
Framme vid kiosken började jag fundera på vilken present jag skulle ge mig själv om jag klarade att jogga hela vägen hem. Det enda jag kunde komma att tänka på var en kanelgiffel som låg hemma i skafferiet. Det var ett helt fel pris tyckte jag så jag gav upp idén.
Jag försökte hitta stället där det var mest jobbigt. Var det i benen? konditionen? Andningen?
Jag kom fram till att det nog mest satt i huvudet och andningen. 

Jag svängde av vägen mot vårt område och mötte två kvinnor med hundar. Jag kan ju inte ge upp när någon ser på eller nu när jag är så nära hemmet så jag fortsatte. 
Väl inne på trädgården saktade jag ner, stängde av appen och gick in.
Totalt blev det en joggingtur på 4,72 km på lite mindre än 30 minuter.


Jag är otroligt stolt över mig själv.
Det här är det längsta jag någonsin har joggat utan att stanna (förutom max 10 sekunder då jag knöt skon).
Hur bra?
Visst, nästan fem kilometer är vardag för många, men för mig var detta något speciellt. Så speciellt att jag sms-bombade mina nära och kära angående detta. Jag kände att jag ville dela med mig av min stolthet!
Dessutom kan jag titta tillbaka på det här inlägget om någon månad (?) och småle åt att jag var så stolt över fem km. Då har jag sprungit minst 10 km utan att stanna. jodå!

Nu, en dusch senare, är jag nästan sugen på att ge mig ut igen.
Ikväll har jag middagsbjudning för mina kära väninnor, men imorgon kanske jag skulle ge mig ut en sväng innan jobbet?

Stolt,
Alexandra Lindgren

Konsten att vara kvinna - Caitlin Moran

När jag har tänkt på ordet feminist har det dykt upp diverse bilder i mitt huvud. Aggressiva, överdrivna och missvisande bilder. Manshat. Kvinnor med marsvin under armarna. 

När jag nu har läst boken "konsten att vara kvinna" av Caitlin Moran har bilden förändrats. 

Du behöver inte hata män - du kan älska dem.

Du behöver inte ha kroppshår om du inte vill, ta bort allt om det är det du känner för.

Du behöver heller inte vara aggressiv och tjata om hur mansdominerat allt är eller hur lite makt man har som kvinna. 

Du kan vara dig själv, men kanske tänka efter lite mer. Kanske inte gå med på allting och låta dig hunsas.

Moran uppmanade mig som läsare att ställa mig på en stol och säga "jag är feminist". Inte bara en gång, utan tills det kändes helt naturligt.

Jag ställde mig inte på någon stol, jag låg kvar i hängmattan. Jag uttalade inget högt, men jag tänkte orden.

Caitlin Moran skriver på ett humoristiskt sätt som får mig att bli intresserad och ta in vad hon vill förmedla. Och att skratta ibland förstås.

Moran berättar om olika episoder i sitt liv, allt från hur hon som tjock trettonåring fick sten kastad efter sig, till besök på strippklubbar och arbetsplatser. Och om moderskapet förstås.

Jag var lite tveksam först, en bok som kallar sig ett självbiografiskt feministiskt manifest lät lite läskigt. Det var det inte. Det var lärorikt, intressant och roligt. Absolut läsvärd!

Piff i köket

I afton har jag roat mig med att piffa i köket. De nya gardinerna är strukna och upphängda. Nya blommor står i fönstret tillsammans med de nya lampskärmarna och ljusstakarna. 

På köksbordet ligger den nya löparen och de nya servetterna.

Det är så himla roligt att piffa nu när köket är renoverat och allt är vackert.

Tanken var att jag skulle ha skrivit ut foton till de tomma ramarna på köksväggen, men då ringde min käre bror så då pratade jag med honom istället. Foton kan skrivas en annan dag, det är inte så viktigt.

Kontakt med sin familj däremot, det är viktigt.

Alexandra Lindgren 

Mozart 4 år!

Idag var det en alldeles speciell dag, mozarts födelsedag. Idag blev alltså lillkillen hela fyra år gammal!

Vi har firar genom att vara ute i trädgården tillsammans hela dagen. En picknick i gröngräset och ett vackert kort från mormor (och antagligen morfar, men han stod inte med).

Tänk att kära mor och kära far minns sitt gråaste lilla barnbarn på den stora dagen :) härligt!

Nu önskar vi er en god natt!

Alexandra Lindgren 

En dag i trädgården

Anton åkte och jobbade några timmar på förmiddagen. Då passade jag på att dona i trädgården. 

Rabatten under köksfönstret hade hunnit bli alldeles igenvuxen, tills idag. 

Nu är den ordentligt rensad, nästan lite för mycket. Hellre för mycket än för lite, nu kan jag ju faktiskt se vad det är som växer där. Framöver ska jag pilla ner lite perenna växter där, men tillsvidare får det vara som det är.

Före:

Under tiden:

Efter:

När detta var klart gick jag på gräsmattan med klipparen och sedan räfsan. 

Nu tycker jag att jag med gott samvete kan ligga på en filt i gräset och läsa en bok i solskenet. 

Vad gör ni denna härliga lördag?

Alexandra Lindgren