Om man, istället för en trist plasthink, använder en vacker emaljhink att samla ogräset i så känns allt genast mycket trevligare.
Anton har varit snäll och hjälpt mig med vagnen idag så nu har jag kunnat fylla den med leca-kulor, blommor och lite kryddväxter. Det ska ner fler kryddor framöver, men tillsvidare nöjer jag mig med timjan, mynta och gräslök.
Ett gäng stenar ska ligga ovanför lecan också, men det tar vi sen. Nu njuter jag av färgerna och grönskan.
Det här med att skaffa hus var ingen tokig ide!
Alexandra Lindgren
3 kommentarer:
Förstår du nu varför jag ofta är i trädgården o påtar? Det är så roligt att se resultatet av det man gör! Kram Moran
Du är fantastisk att hitta glädjen i små detaljer. Tänk om jag vetat att en emaljhink kunde vara så inspirerande, då hade mitt slit med grusgården förra året varit roligare. Härligt med människor som kan fixa storverk med de små och enkla medlen. Kram från morbror B
Jag förstår inte din fascination för hinkar eller ogräs, men jag gläds väldigt å dina vägnar :).
Skicka en kommentar