Jag minns min egen konfirmation. I en av låtarna skulle vi ha ett litet skådespel. Min roll var att stå i ett hörn och se sur ut tills Jesus kom och tog på min axel. Då gick jag upp på scenen till de andra. Jag hade väl blivit frälst antar jag.
När vi skulle läsa upp våra ord ur Bibeln gick det sådär får jag nog säga. Alla andra klarade det galant, jag glömde sista ordet och gjorde bort mig totalt. Tyckte jag då iallafall, nu kan jag skratta åt det. "likt blomman en gång skall jag vissna och dö, men Guds ord förblir...eh eh skitsamma!" evinnerligen var ordet jag sökte!
Det var dumt då, men frågan är: vilka av alla "mina" konfirmander minns sina ord? (du som hade den gyllene regeln räknas inte!)
Tillbaka till gårdagens samling ungdomar. När prästen la sin hand på varje persons huvud och frågade något i stil med "vill du vara med och sprida den kristna tron?" (eller något i den stilen, ni fattar!) och ungdomarna sa ja så mådde jag lite dåligt. Hur många där tror på Gud? Hur många vill sprida tron? Hur många där ljuger prästen (och Gud?) rakt upp i ansiktet?
Ganska många skulle jag tro.
Jag är själv konfirmerad och när jag var femton år så trodde jag inte på Gud. Inte då heller. Jag gjorde det mest för att det hörde till när man ändå var döpt. Sedan var det riktigt roligt att lära känna personer som man inte skulle ha gjort annars. Lägret var också väldigt kul då vi badade på sena kvällar och killarna snodde våra kläder på stranden. Eller när vi samlades allihop och skulle äta. Sjöng sånger som "thank you lord for giving us food" och "herren tackar du som gett oss livet och som ger oss maten på vårt bord" med bamses melodi.
Eller när prästen skulle prata högt så alla hörde genom att hålla händerna vid munnen. Istället för att vinkla ut dem som en megafon så vinklade han in dem så att hans "hör upp nu allesammans" knappt hördes.
Nej, konfirmationen var rolig med den görs på fel grunder. Det skulle kunna skapas en ny grupp där man träffas, åker på läger och diskuterar livets viktiga frågor utan att dra in Gud. Där man inte behöver gå till kyrkan, lyssna på gudstjänster, ljuga för prästen eller få en bibel. Om man inte är troende förstås, då är konfirmationen en bra grej.
En ny grupp, det röstar jag på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar