onsdag 10 september 2014

På återseende

Jag ligger i en brun skinnsoffa på Strandvägen i stocka.
Intill mig har jag en lampa, resten av rummet är mörkt. Här ligger jag i min ensamhet och lyssnar på the Cranberries. Fantastiskt band, fantastisk musik.

Det har hänt så otroligt mycket sedan sist. Jag vet inte hur detaljrikt jag ska eller bör gå in på händelserna. Jag tänker mig att jag tar det i korta drag.

Jag kom hem från Afrika (tar mer om resan i något kommande inlägg) och kände mig helt uppochner i mitt huvud. Det hände så fantastiska och livsomvändande saker där. Otroliga, fascinerande och makalösa saker. Saker jag kommer minnas för resten av mitt liv.
Det hände även mindre bra saker där.
Saker som delvis ledde till stora beslut i livet. Husförsäljning och separation. Detta hade möjligtvis hänt ändå, vem vet?
Livet är oförutsägbart, det är ett som är säkert.

Början av sommaren var, som ni kanske kan förstå, otroligt jobbig. Alla dessa beslut som skulle tas, alla praktiska detaljer att ta tag i.
Resten av sommaren däremot, ojojoj nu pratar vi. Det var den bästa sommaren i mitt liv.

Jag har träffat kvinnan i mitt liv, min bästa vän. Evelina Jakobsson.
Vilken tjej, hon är så spontan, idérik, glad, sprallig och alldeles alldeles fantastisk. Vi har hittat på så mycket tok den här sommaren. Partyn, myskvällar, skitsnack, promenader, mys vid klipporna och massor av sång och dans. Helt fantastisk vän, jag är så glad att hon kom in i mitt liv. 
Det är ett tag sedan vi träffades nu, men jag vet att hon finns där. För tillfället bara ett par kilometer bort, men i (numera) vanliga fall ca 30 mil bort. Vi kommer till det senare. 


Den 11 juli var en minnesvärd dag. Dagen så jag skulle få reda på ifall jag kom in på utbildningen eller inte.
Jag hade sökt flertalet program på olika skolor söderut i Sverige. Kände att jag var tvungen att komma bort, att göra något annat. 
Mitt förstaval var global utveckling på Stockholms universitet, men jag kom in på mitt tredjeval: utveckling och internationellt samarbete på Södertörns högskola i flemingsberg. 
Samma kväll, 11 juli, satt jag och Lisa på klipporna nere vid Moränga och drack vin. Firade mitt antagningsbesked. Fantastiskt!

Det allra största som hände sommaren 2014 är att jag gick och blev kär. Oväntat och oplanerat, men så blev det. Kärleken är även den oförutsägbar. Och fantastisk.
Han heter Tobias och är helt underbar.
Tillsammans har vi haft mysiga picknickar, badat i havet, skrattat, druckit vin (en hel del av den varan. Ibland kanske lite väl mycket, iaf från min sida), besökt otroligt vackra platser, åkt runt i bil och bara haft en underbar sommar.


Det här har verkligen varit den bästa sommaren i mitt liv. Svåra tider, men huvudsakligen fantastiska. 

Det har nu blivit höst. Delade meningar om årstiden och dess händelser. Jag är glad att jag kom in på skolan, men samtidigt känns det hemskt att jag inte längre bor i denna fantastiska by. Att jag nu är skriven hos min bror i Solna.
(Inget fel med det såklart, det är mest tanken på att vara långt ifrån de man älskar som är värst).
Min skolgång tar vi i ett annat inlägg!

Jag bor nu ca 30 mil ifrån mina vänner och min kärlek. Fysiskt långt långt borta, men psykiskt nära.
Det viktiga nu är att hålla kontakten, att träffas så ofta man bara kan.
Evelina kommer till Stockholm på torsdag och Tobias på fredag. Jag kunde dock inte hålla mig, 11 dagar utan honom räckte. Igår satte jag mig på tåget och åkte hit. Imorgon kl 05:57 går tåget hem igen.

Så nu ligger jag här i soffan hemma hos Tobias, mitt hem när jag är här. Han kommer strax hem från sitt jobb och då ska vi kramas. Saknaden och längtan är otroligt stark när man är ifrån varann på det här viset. 


Jag är så tacksam att jag har er, kära vänner, som stöttar mig i min skolgång. Mitt val att flytta dessa 30 mil bort. Jag älskar er ❤️

Nu kom han hem, nu ska här mysas ❤️💋
Alexandra Lindgren