torsdag 26 september 2013

Garagehäng

Det är fullt upp här på vår lilla gård. 
Staketet är färdigmålat, planket mellan vårt och grannens hus är rivet och virke till nytt plank är inköpt.
Mina två lediga(?) dagar tillbringar jag inne i garaget med att måla, måla och måla. Vi pratar om hundratals brädor här. Hundratals.



Medan virket torkar ägnar jag mig åt att virka. Igår iallafall.
Idag blir det planering av veckomatsedel, inköp av mat (och kanske lite garn?), kokning av äppelmos, matlagning, promenad (eventuellt, min kropp är fortfarande mör av måndagens pass. Och gårdagens dubbelpass) och förstås virkning. Jag är helt fast i virkträsket nu!
Det blir inte direkt mindre intressant när jag, medan jag målar, lyssnar på Stickpodden. Två kvinnor vars podcast handlar om stickning och annat handarbete. Fantastiskt!
Jag blir sugen på att vara med i ett stickcafe, att ha någonstans att gå där jag kan träffa likasinnade. Blandade åldrar, helst inte bara äldre damer :)
Tips mottages!

Nej, det här håller inte. Kan inte ligga kvar här längre. Hard work work!

Alexandra Lindgren 

tisdag 24 september 2013

Husmorstips


Idag har jag varit på jobbet mellan 8-17. 
Åkte ner på min LYS (local yarn shop, ni märker att jag är fast i stick- och virkträsket va?) och köpte mig lite garn. Ett härligt melerat garn i ull och akryl. Av det ska jag skapa något fantastiskt. Iallafall.
Åkte hem, fixade fiskgratäng som nu står i ugnen och fick för mig att rengöra tvättmaskinen. 
Jag har tyckt att våra nytvättade kläder har luktat surt. Med lite googlande så tog jag tag i saken.
Rengjorde tvättmedelsfacken och skulle ge mig på renssilen. Det började forsa ut vatten (borde jag ha stängt av det innan? Ska det vara så?) så jag stängde den igen och sköt det delen av rengöringen på framtiden. Det hinns med!
Jag hällde en skvätt ättika i facken för tvättmedel och sköljmedel och startade en tom maskin på 90 grader. 
Nu hoppas jag att det ska bli trevlig doft i framtiden :)



Alexandra Lindgren 

lördag 21 september 2013

Trädgårdspyssel på egen hand

Jag ska berätta för er om vår fantastiska Greklandsresa inom kort, men idag får ni ta del av hur min dag har sett ut hittills.

Igår var Anton och jag på Beijer där vi spenderade en mindre förmögenhet på virke och målarfärg.
Av virket ska det bli ett nytt plank i trädgården istället för det bruna och mossiga planket som står där nu.
Det ska sedan bli vitt.

Något annat som skulle bli vitt var resten av staketet. Den första delen målade vi i somras, men den sista delen har jag tagit tag i idag.
Det här kan kännas fånigt, och för ganska många självklart, men det kändes så himla bra att göra allt själv.
Jag plockade fram tillbehören, öppnade burken med en skruvmejsel och började måla. Ingen Anton, ingen karl, som sa vilket sätt som var rätt eller fel eller påtalade hur man skulle göra. Nog för att Anton gärna ser att jag gör saker själv och i stort sett aldrig klagar på hur jag gör, men det kändes riktigt bra. Självständigt!
Att måla staket är väl ingen hjärnkirurgi direkt, men en bra början till "jag-kan-själv-fas" i mitt liv.

Jag har så lätt för att ge upp fort, att låta någon annan ta över mitt påbörjade projekt eller arbete. Mitt självförtroende är inte på topp när det gäller byggnationer eller andra fysiska prestationer. Kanske inte heller psykiska.
Speciellt inte när jag bor tillsammans med en hantverkare som älskar att arbeta och att göra nya saker. Om han inte vet hur han ska göra så tar han reda på det. Jag velar i tid och otid tills jag ger upp och låter honom göra jobbet.
Fast inte idag!
Idag gjorde jag det själv! ( förutom mini och Mozart då, de vill ju alltid vara med. Kan meddela att Mozart har fått några extra vita ränder i pälsen och att mini inte längre är lika svart som han var igår.)








Nu ska jag vila en stund, sedan ska jag måla ett varv till. Det gäller att passa på nu när det är härligt väder ute.
Anton kommer snart hem från bankörningen med Porscheklubben och då kommer det ett par killar från norra Norrland som ska köpa vår Audi. 
Det känns sådär, jag blir så himla fäst vid saker. Det är ett problem jag måste jobba med. Det handlar om en bil. Ett fordon, inget som inte kan ersättas. Jag brottas med mina känslor angående detta, men jag vet att det kommer kännas bra när det är över. När de har åkt härifrån. Iallafall på bankkontot nästa månad!

Alexandra Lindgren 

tisdag 10 september 2013

Födelsedagsfirande och semester

Jag har en del saker att berätta för er.
Jag börjar med födelsedagen.

I fredagskväll runt halv tio kom mor och far hem till oss för att fira min födelsedag. Jag tyckte att vi skulle gå in i huset, men mamma och pappa tyckte absolut att vi skulle stanna utomhus. Jag förstod snart varför.
Någon minut senare rullar det först in en Saab och sedan en BMW på gården. Vem är det?
Jag visste inte att kära syster med familj köpt en Saab och det klickade inte att bmwn tillhörde min bror trots att jag visste att han skulle hämta ut en sådan.
Där är dem alltså, hela familjen. På vår gård, samtidigt!
Jag kände mig lite chockad och otroligt glad. Man skulle fylla år oftare om man blev firad på detta vis varje gång.

På lördagsmorgonen "väcktes" jag av skönsång från familjen. Blomster, otroliga presenter och en och annan kamerablixt cirkulerade runt mig. Presentkort, byxor, spakryssning med andra jubilarer i familjen samt annat smått och gott fick jag. Helt otroliga saker!

Lördagen var fantastisk med god grillad mat på långbord, vedeldning i grillen och underbart sällskap.

Tyvärr gick helgen fort och familjen lämnade oss igen. Tack för allt hörrni, ni är fantastiska. Allihop!

Den andra saken jag vill berätta för er är att jag och Anton sitter i bilen mot Arlanda just nu. Om några timmar är vi i luften och några timmar till efter det landar vi på Zakynthos, Grekland. Som vi har längtat!
Vi ska njuta av varandras sällskap, solen och värmen. 
Jag ska passa på att bekanta mig med Mr. Grey som alla pratar så gott om. De två första böckerna i trilogin (fifty shades of grey) har jag med mig. 
Vi ska utforska ön, kika på havssköldpaddor, besöka härliga tavernor och dricka sprakande paraplydrinkar. Det här blir fantastiskt!

Dock har jag lite ångest över att lämna våra små kattpojkar hemma, tur att deras snälla "farmor" är där och tar hand om dem. De får det bra.

Hoppas ni får en fin höstvecka i Sverige så hoppas vi på en otrolig sommarvecka i Grekland.


Alexandra Lindgren

fredag 6 september 2013

Sista dagen som 24!

Det är nu det händer. Det är nu jag fyller 25 år, blir gammal. Imorgon smäller det. Imorgon kommer rynkorna fram, mina leder blir stela och mitt minne kommer försvinna.
Stackars Anton kommer få leva ihop med en åldring. 

Okej, riktigt så illa är det inte.
Förutom det där med rynkorna då.
Jag minns att jag som yngre kunde fnissa åt mammas små rynkor varpå hon sa "vänta du bara, efter 25 vänder det. Du kommer också se ut såhär. Då ska jag skratta åt dig!"
Så jag förbereder mig på att bli utskrattad när vi ses nästa gång.

Jag är en tecken-person. Jag tror på att saker som händer har en mening.
Imorse såg jag att mitt armbandsur hade slutat fungera. 
Frågan är bara om det betyder att min tid är slut, jag har blivit gammal.
Eller betyder det att jag nu går in i en ny fas i mitt liv, vuxenfasen.
Antagligen är batteriet slut då den har tickat i ett gäng år, men det kan vi bortse ifrån.

Hela detta år har jag haft ångest inför att bli 25 år, det har känts så fruktansvärt gammalt. Vuxet. Slut på ungdomen. Nu förväntas jag veta vad jag vill med mitt liv. Det ska vara dags att pensionsspara, gifta sig och skaffa barn. Vuxet.
Nu har jag börjat vänja mig vid tanken på att "åldras", det känns mer okej.
Även om alla dessa "måsten" inte är uppfyllda (fast jag har faktiskt sambo, bil, fast jobb och hus!) så har jag kommit en bit på vägen.
Och rynkor, är det så farligt egentligen?

Hursomhelst så ska jag försöka fånga den sista dagen som tjugofyraåring. Detta gör jag genom att arbeta till 19.15.
Sen ska jag hem och njuta av den kommande helgen. 


Alexandra Lindgren 

onsdag 4 september 2013

Jo Nesbö - polis

Jag har precis läst ut boken Polis, den tionde kriminalromanen i ordningen som handlar om kommissarie Harry Hole.
Jag älskar Nesbös böcker. De är välskrivna, intressanta, trovärdiga och oförutsägbara. 
Man vet aldrig vem som är gärningsmannen förrän man kommer till slutet.


Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken, att läsa alla tio böcker om Hole. 
Ett varningens finger ska dock höjas, ni kommer sträckläsa den. Ni kommer inte vilja göra något annat. Hushållssysslor, arbete och umgänge med andra människor kommer inte vara aktuellt så länge du läser den här boken. 


Alexandra Lindgren 

måndag 2 september 2013

Kokostoppar

Här kommer nu mitt sista bakverk till det kommande födesedagsfirandet, klassiska kokostoppar.
Ett otroligt enkelt recept som går fort att baka.

Kokostoppar

Du behöver:
200g kokos
50g smör
1dl socker
2 ägg

Gör så här:
Smält smöret och blanda det med sockret, äggen och kokosen.
Låt stå en stund så det sväller en aning.
Klicka ut små toppar på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 10 minuter.
Vill man göra dem lite festligare, kan man doppa topparna i smält choklad.



Alexandra Lindgren

söndag 1 september 2013

Kiwi- och blåbärsmuffins

Idag är det första september, hösten är här.
Jag håller kvar sommaren lite till genom att baka somriga muffins till min kommande födelsedag på lördag.
Dessa bakverk går fort att göra och är riktigt goda.



Kiwi- och blåbärsmuffins
12st

Du behöver:
100g smält smör
2st ägg
1,5dl socker
1 knivsudd vaniljpulver
2dl mjölk
4dl vetemjöl
2tsk bakpulver
1 kiwi
1dl blåbär

Gör så här:

Vispa ägg och socker poröst. Smält smöret och tillsätt mjölken, häll sedan ner detta i äggblandningen.
Blanda mjöl, bakpulver och vaniljpulver och rör tillsätt det i bunken.
Fyll hälften av 12 muffinsformar med smet.
Skala och hacka kiwin. Strö kiwi och blåbär i formarna.
Häll över resten av smeten och grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 20 minuter.

Detta recept kan man variera i det oändliga. Testa att fylla muffinsen med de bär eller frukter du har hemma.

Alexandra Lindgren