lördag 28 december 2013

Backintervall i ishalka

Det var längesedan nu, för längesedan. Närmare bestämt den 18 november som jag senast var ute och joggade.
Det blir inte lika frekvent på vintern, men över en månad är inte okej. Inte okej.

Idag gjorde jag det. Klädde på mig kläder, knöt skorna och gav mig iväg. Fyra grader varmt, ishalka på större delen av vägen och blåsigt. Inte de bästa förutsättningarna, men jag brydde mig inte. 


På grund av halkan gick det stundtals väldigt långsamt, men jag tog mig fram.
Det var tungt i benen, otroligt tungt i benen.
Flera dagars stillasittande och intagande av fet mat har satt sina spår. Efter några kilometer kändes det bättre i benen igen.

Svängde av stora vägen och in på den lilla grusvägen som skulle ta mig till backen upp mot vattentornet. Vägen var även den isbelagd och dessutom blockerad av ett stort träd. Jag fick ge mig ut i skogen och ta mig förbi på det viset.


Fortsatte mot backen och gav mig upp. Kutandes. Satan vad jag tog uppför. Första vändan kändes riktigt bra, andra var jobbig, tredje asjobbig och fjärde döden. Springa fort upp, gå ner, fort upp, gå ner x4.
Jag hade behövt en skrikande kompis som pushade mig känner jag. Det får bli nästa gång. 
Backen ser liten ut på bilden, men den är vidrig i verkligheten.


Hittade en annan väg genom skogen så jag slapp det fallna trädet.
Joggade/gick vidare hemåt igen.
Totalt lade jag 6,02 kilometer bakom mig på en ganska usel tid. Den här gången räknas inte tiden, utan det är just det att jag gav mig iväg som är det viktiga.
Nu fick jag dessutom en chans att skriva i fitnessförlagets träningsdagbok som jag fick i julklapp av mor och far. Härligt :)


Alexandra Lindgren 

torsdag 19 december 2013

Volontärresa till Zimbabwe

Det är bokat och klart.
Den 3 mars påbörjat jag mitt volontärarbete nere i Zimbabwe, Afrika. Där ska jag vara i fyra veckor och ta hand om sjuka/skadade djur. Vilda djur.
Det känns otroligt spännande och intressant, tänk allt jag kommer få vara med om. Alla upplevelser, intryck och nya människor.

Det känns inte "på riktigt" än, men den känslan kommer nog ju närmre avresedatumet jag kommer.

Jag gör den här resan främst för att lära känna mig själv, utmana mig själv. Tänk att dessutom få tillbringa hela dagarna med djur. Wow!
Volontärcentret arbetar även med uppfödning av djur, såväl utrotningshotade som andra. 
Mina dagar kan komma att bestå av lek och matning av små små djurbebisar. Lejonungar och små apor, men säkerligen också läskiga djur som krokodiler. 

Ni får höra mer om det här framöver, men tills vidare ska ni få se vad som har kommit till mig via posten.
Först ut är detta förberedelsematerial.


Näst ut är ett paket som min kära mor har köpt till mig via volontärresor.se



Det består av ett myggnät, reselakan och en t-shirt. 
Kommer bli perfekt att ta med till Afrika. 

Alexandra Lindgren 

onsdag 18 december 2013

Julstämning

Jag sitter vid vårt köksbord. I ett hav av julpapper och snören sitter jag med en mugg glögg och två hjärtformade pepparkakor.
I bakgrunden hör jag en kör sjunga om att dagen är kommen. 
Julklapparna är snart färiginslagna, lite små detaljer kvar.

Idag har jag varit ledig. Städat huset, ställt fram några tomtar, pyntat ytterkrukorna, hängt en grankvist på garagedörren och ställt fram diverse dekorationer inne i huset. 



Vita hyacinter och egentillverkade julkulor fick pryda köksbänken. 
Decoupagelim, en gammal loppisbok och  julgranskulor har jag använt för att skapa dessa. Ett par kvällar framför tvn var allt som behövdes.


Granris och söta små lyktor. Tänk att så lite kan göra så mycket.
Det här ska hälsa våra kommande gäster välkomna.

Kanske är det just du som hälsar på?
Alexandra Lindgren 

tisdag 17 december 2013

Frusen och allena

Som jag sa igår så är en av mina kollegor bortrest och en sjukskriven.
Det betyder att jag får hoppa in lite extra. Som imorse till exempel. Jag var på jobbet klockan 8 och gick därifrån runt 11-snåret.
Fortsatte mot stan och julklappsinköp. 
Letade parkering länge, men tog tillsist en plats några minuters gångväg från stan. 
Köpte mina klappar, åt lunch och gick tillbaka till bilen.

Vågar dock inte åka härifrån, jag kommer säkert inte få någon parkering igen om jag lämnar den här.
Klockan 15.30 ska jag vaccinera mig så det känns onödigt att åka hem när klockan är närmre 14. 
Har nu suttit här i kylan i nästan en halvtimma. Bilen är avstängd av miljöskäl, näsan rinner, händerna är stela och jag börjar bli kissnödig. En och en halv timma kvar, kommer jag stå ut?



Det positiva är att jag nu är färdig med julklappsinköpen.

Alexandra Lindgren

måndag 16 december 2013

Mångsysslande matkreatör

Idag har jag spenderat tolv timmar på min arbetsplats. Fullt upp, minst sagt.
På grund av en resa till dominikanska republiken och en operation är två av mina kollegor borta, vilket ger mig lite extra arbete. Ni kan kalla mig för administratör, säljchef och biträdande butikschef. Bara att välja!

Efter jobbet åkte jag hem och längtade efter att få sätta mig vid bordet och äta mat som Anton skulle ha lagat. Det visade sig att han fortfarande var kvar på sitt jobb.
Jag fick då ta saken i egna händer och laga min egna mat.

Under matlagningsprocessen råkade jag på något vis få in en mikroskopisk flisa piripiri i näsan. Vilken brännande smärta. Otroligt oskönt, testa inte.

Vad blev det då för smarrigt tänker ni. Det ska jag med glädje berätta.
Vegetariska vårrullar med risnudelsoppa och broccoli. Utsökt!



Nu har jag ätit och tagit plats i soffan. Mini ligger i mitt knä, Mozart ligger på en stol i köket och Anton är fortfarande kvar på jobbet. Stackare, han är uppe i femton timmar nu. Då kan vi säga att han vinner dagens vem-jobbar-mest-tävling ;)

Alexandra Lindgren 

onsdag 4 december 2013

Naturligt julpynt

Överallt matas man med diverse julpynt, de flesta dyra sådana. I varje blogg, tidning, butik blir man inspirerad och ha-begäret sätts igång.

Idag gick jag ut i skogsdungen bakom huset och plockade på mig en hel del naturföremål. Kottar, granris, barr och lingonris. Jag ville ha mossa också, men jag hade inte hjärta att dra loss den från stenen. Där har den vuxit i en herrans massa år, vad har jag då för rätt att ta bort den?
Min tanke var att skapa en fin adventsljusstake av materialet då jag ännu inte har gjort en sådan. Första advent har passerat, men till andra advent kommer jag vara redo.

Jag plockade fram staken och lade ner diverse kvistar, ris och kottar. Här är resultatet


Helt ok om ni frågar mig. Och gratis, alldeles gratis.


Det blev en hel del naturmaterial över. Av det gjorde jag en välkomnande dörrkrans.

Naturlig dörrkrans

Du behöver
Naturmaterial (tex kottar, granris, mossa, lingonris,rönnbär eller vad du nu har i närheten)
Sax
Natursnöre
Ståltråd
Avbitartång

Gör så här
Forma granriset till en cirkel. Snurra ståltråden runt så allt håller sig på plats.
Vira natursnöret runt ringen och knyt en rosett upptill.
Fäst kottar och lingonris med ståltråd.
Häng upp på dörren.



Av små medel och inga pengar alls kan man lätt piffa till sitt hem.

Alexandra Lindgren 

onsdag 20 november 2013

Säsongens första snö


Inatt föll den, första snön för säsongen.
Det handlar om några enstaka millimetrar, men det är det lilla som räknas.
Sju minusgrader, solsken och snö. Kan man få annat än julkänslor?

Jag blir sugen på att baka lussekatter och ställa upp adventsljusstakar, men det får vänta lite till.
Hoppas det vita täcket vill ligga kvar på vår jord en stund till, det är så mysigt!




Alexandra Lindgren

Kontraster i livet

Jag lever i ett relativt jämställt förhållande. Vi delar på de flesta sysslorna, såsom matlagning, städning och handling av matvaror. Däremot är det Anton som sköter bilvård, tekniska saker och även de flesta praktiska sakerna. Jag sköter nog inte så mycket alls, mer än inredning och förhöjningen av mysfaktorn. Det här är förstås inte helt sant, jag är medveten om att jag gör mer saker än så. 
Idag tog jag ett steg över "hans" linje, jag kände att det var dags att bli lite skitig om händerna. 
Anton har bett mig att kolla till pelletsen då och då så inte pannan stannar. Idag nöjde jag mig inte med det utan jag sotade ur hela maskineriet också.


Armen, som själva brännkoppen(?) sitter på är tung att flytta på. Man får lyfta och vrida och svära ett tag innan den ger med sig. Jag funderade på att ringa Anton och berätta hur dåligt det gick och hur arg jag blev på hela skiten. Fast vad hade det hjälpt? Vad skulle han kunna göra åt saken, 8 mil från hemmet? Varför förstöra hans dag genom att jag gnäller?
Nej, jag kämpade och tillslut ville armen samarbeta. Förstår ni hur lycklig jag kände mig när pannan var sotad, när jag hade klarat av det helt på egen hand? 
Som husägare är det faktiskt min uppgift att göra sådana här saker, Anton ska inte behöva göra alla tunga delar jämt. 

Nu kommer vi då till kontrasterna. 
Av en gammal bordsduk har jag idag sytt en liten mindre löpare och en gardin till ett av rummen uppe i lägenheten. Lägenheten är alltså den inredda delen av övervåningen till garaget. Den del där våra nära och kära sover när de kommer för att hälsa på oss. 
Rummet har inte haft några gardiner tidigare och fönstret har varit tråkigast möjliga. Saker vi inte visste var vi skulle göra av när vi flyttade hit i maj hamnade där. 




Nu är det rensat och tanken är att rummet ska fyllas av härliga loppisfynd och gamla möbler. Jag tänker mig en sliten läsfåtölj med en golvlampa lite snyggt placerad bakom i hörnet. Ett litet bord med en virkad spetsduk, ett stilleben av gamla böcker och ett doftljus. 
Jag ser framför mig hur jag sitter uppkrupen där med hemstickade raggsockor på fötterna och en kopp te.
Härligt!

Alexandra Lindgren 

söndag 17 november 2013

Bakisdag i soffan

Igår var jag ute på galej med jobbet.
Alkoholintag, bowling, middag och dans.
Det var en riktigt trevlig kväll.

Jag förstår dock inte vad som har hänt med mig. Förr blev jag aldrig bakis, nu blir jag det.
Främst på natten, jag varvar mellan sömn, köldfrossa och toalettbesök. Om och om igen. Tillslut tröttnade jag på att springa till nedervåningen så jag lade mig på soffan. Där har jag sedan legat mest hela dagen.


Som sällskap har jag lille Minimus. Mozart och Anton är ute och bygger det sista på staketet. Mini och jag ligger inne och kollar på film. Var och en gör det den är bra på.

Alexandra Lindgren 

onsdag 13 november 2013

Joggingtur i (för)vinterskrud

1 plusgrad i skuggan.
Glittrande rimfrost så långt ögat når.
På med kläder, in med musik i öronen, starta endomondo och iväg. 



Jag joggar i gräset på sidan av vägen, på asfalten är det för halt.
Upp på grusvägen, in i skogsdungen och vidare mot åsbölesjön.
Pausar endomondo, stannar upp och ser allt det vackra. Solen som strilar genom träden. De smala gångstigarna genom blåbärsris. Den tunna isen som har lagt sig på Åsbölesjön. 




Tog ett djupt andetag, startade endomondo och joggade tillbaka hem.
Naturen ger mig energi. Jag är tacksam över att jag har en fungerande kropp, att jag är fullt kapabel på alla sätt och vis. Min kondition är inte på topp, men den kan jag öva upp. Jag har två friska ben och en frisk hjärna som kan tala om för mina ben att de ska röra på sig.
Tack för det.

Jag önskar er en härlig onsdag. Ta vara på de sista höstdagarna, vintern är snart här.

fredag 8 november 2013

Mysfaktor

Tänk vad lite ljus kan göra mycket för mysfaktorn i hemmet!

För ett par veckor sedan var jag på ett ljusparty med partylite. Där köpte jag bland annat votivljus i doften förförande fikon (min absoluta favoritdoft ur deras sortiment). 
Dessvärre ägde jag ingen lykta som dessa ljus kan vara i. Tills i onsdags.
Då köpte jag på mig ett gäng ljuslyktor till detta ändamål, bland annat en av dessa två skönheter.



Lyktorna kostade 49kr styck på ombonat i Hudiksvall. Helt okej pris!

Nu ska jag göra mig redo för en lång arbetsdag, sedan blir det spelkväll med ett gäng glada flickor ikväll.
Jag önskar er en mysig fredag!

Alexandra Lindgren 

fredag 25 oktober 2013

Farmor Ruths revbenskaka

Idag fyller fina farmor år, det firar jag genom att bjuda er på receptet på hennes Revbenskaka.
Detta är en kaka hon bakade en hel del förr och som hon gav mig receptet på då jag fortfarande bodde hemma.



Farmor Ruths revbenskaka

Du behöver
2 ägg
125g smör
1½ dl socker
2½ dl vetemjöl
½tsk bakpulver
2msk grädde eller mjölk
3-4 äpplen, skurna i smala klyftor
kanel

Gör så här
Smält smöret och låt svalna.
Blanda smör och socker poröst, tillsätt ett ägg i taget.
Blanda i mjöl, bakpulver och grädde eller mjölk.
Häll ner i en sockerkaksform och stick ner äpplena dekorativt. Tanken är att äppelformationen ska se ut som revben, därav namnet.
Strö över socker och kanel.
Grädda i ugnen i 200grader, ca 30-35 minuter.
Ät kakan med glass, grädde eller som den är. Riktigt god!


Har ni sett till att ta tillvara på era äpplen nu efter den här recept-veckan?
Annars är det hög tid att göra det nu.
Baka den här kakan till kvällsfikat, jag lovar att det blir uppskattat.

Grattis älskade farmet på din dag, jag hoppas att du har det bra nere på Teneriffa och att vi kan ses snart!

Alexandra Lindgren



torsdag 24 oktober 2013

Inkokta äpplen med glass

Ikväll har jag haft middag med tjejerna här hemma.
Till förrätt bjöd jag på gurksnittar fyllda med fetaostkräm, tillvarmrätt blev det Bibimbap, en koreansk rätt med ris, grönsaker och tofu.
Till efterrätt bjöd jag då på det rubriken säger: inkokta äpplen med glass.




Inkokta äpplen med glass

Du behöver
4-6 äpplen
7dl vatten
3dl socker
1 knivsudd vaniljpulver
1 kanelstång
vaniljglass
ev. askorbinsyra

Gör så här
Skala äpplena och skär dem i klyftor.
Blanda vatten, socker, vaniljpulver och kanelstång i en kastrull och koka upp.
Lägg i äppelklyftorna och låt sjuda i 5-10 minuter utan att de mosas sönder.
Blanda eventuellt i en knivsudd askorbinsyra om du tänker vänta ett tag med att äta äpplena.
Ta av kastrullen från värmen och låt svalna.
Häll upp i väl rengjorda burkar.
Servera med vaniljglass.

Alexandra Lindgren

onsdag 23 oktober 2013

Torkade äpplen

Det finns så otroligt mycket goda saker man kan göra av äpplen. Vissa recept är avancerade och tidskrävande, medan vissa är enkla och snabba.
Här är ett recept ur den sistnämnda kategorin.

Torkade äpplen

Du behöver
valfritt antal äpplen
grillpinnar
snapsglas eller liknande
vatten
askorbinsyra

Gör så här: 
Kärna ur äpplena och skiva dem tunt med en kniv.
Doppa ringarna i en skål med vatten blandat med en knivsudd askorbinsyra (för att de inte ska bli så bruna).
Häng ringarna på grillpinnen och låt pinnen vila över två glas.
Låt hänga där på tork någon dag tills de är klara.
Ät som de är, smula över filen, använd i matlagning eller ha som dekoration.



Alexandra Lindgren

tisdag 22 oktober 2013

Äppelmarmelad med ingefära

Tänk er en mörk oktoberkväll. Regnet piskar mot rutan, ljusen är tända, du sitter uppkrupen i soffan och mumsar på diverse ostar och kex. Vinglaset i handen och lugn musik i bakgrunden. Vad är det perfekta tillbehöret (förutom en partner)?
Äppelmarmelad.

Den här är försvinnande god och passar lika bra till ovan nämnda scenario som till frukostmackan.

Äppelmarmelad med ingefära

Du behöver
5 äpplen
5dl vatten
6dl syltsocker med pektin
1tsk ingefära

Gör så här
Dela äpplena i små bitar och skär bort kärnhusen.
Lägg äpplen, ingefära, vatten och socker i en stor kastrull och låt koka i ca 25 minuter.
Häll upp på varma och väl rengjorda burkar.


Alexandra Lindgren

måndag 21 oktober 2013

Mos på grannens äpplen

Vår närmsta granne bor bara i sitt hus över sommaren, resten av året är de inte där. Huset sköts då om av en släkting så helt tomt står det inte.
Vad som däremot inte sköts om är deras äppelträd.
Jag tycker att det är svårt att låta all frukt falla till marken och ruttna så med jämna mellanrum traskar jag in i deras trädgård och pallar ett gäng äpplen. Måste vara bättre att jag tar tillvara på frukten än att den förstörs.






Idag har jag stått vid spisen och tillverkat diverse äppelgodsaker, recepten ska ni få ta del av hela veckan. Håll tillgodo!


Mos av grannens äpplen 

Du behöver
5-6 äpplen
1dl vatten
1dl socker
1krm askorbinsyra (om ni ska konservera dem)

Gör så här
Skär bort kärnhusen och dela äpplena i bitar.
Lägg dem i en kastrull tillsammans med vattnet och koka tills äpplena är mjuka, ca 10 minuter.
Mosa äpplena med hjälp av en potatisstöt eller stavmixer och tillsätt sockret.
Rör ut askorbinsyran i en liten del av moset och tillsätt det sedan i kastrullen. Askorbinsyran kan uteslutas om moset ska användas inom en snar framtid.
Vill man så kan man smaksätta moset med kanel eller ingefära.
Häll upp på varma och väl rengjorda burkar.

Jag vet inte hur många omgångar äppelmos jag har kokat av dessa äpplen under hösten. En hel del.
Det är det perfekta tillbehöret till gröten, filen eller som här, till middagen.



Alexandra Lindgren

söndag 20 oktober 2013

Höstdag

Idag har varit en fantastisk höstdag.
Vi klev upp runt 10, åt frukost i lugn och ro och gav oss sedan ut i trädgården.
Två sektioner av staketet hjälptes vi åt med att sätta upp, sedan fortsatte Anton med att såga ur vinklar och dona med annat avancerat arbete.

Jag klippte ur buskar och träd, räfsade lite löv och planterade en liten nyponros. Grannen har rensat bort buskar och träd från deras trädgård eftersom vi behöver plats att stå där när vi sätter upp staketet. De hade missat en liten liten nyponplanta så den stal jag och planterade i vår egen trädgård. Bättre än att jag skulle riva bort den om ni frågar mig :)
Nu är det bara att hoppas på att den tar sig, kanske inte är den bästa årstiden att plantera på nu. Vi får se.

Efter några timmars hårt arbete ute i höstsolen gick jag in och ställde mig vid spisen. Där stod jag tills klockan blev 20.
Ett gäng härliga äppelrecept blev det, ni får veta mer om dem under nästa vecka.




Hoppas ni har haft lika fint väder som vi den här helgen och att ni har haft möjlighet att vara utomhus.
Förhoppningsvis blir nästa vecka lika vacker :)

Alexandra Lindgren

tisdag 8 oktober 2013

För många viljor!

Ett dygn har alltför få timmar. Jag önskar att det kunde vara bra många fler. 

Det här är ett problem. Visserligen ett I-landsproblem, men fortfarande ett problem. För mig.
Jag har för många viljor. Jag vill ha tid att virka, att sticka, att göra diverse godsaker av grannens äpplen (deras träd är överfullt och ingen är där och plockar. Förutom jag förstås.), måla naglarna i roliga färger, plantera lökar i trädgården, läsa böcker, pyssla, träna och såklart umgås med Anton och katterna.
Som ni förstår går inte detta ihop med en 100% arbetstjänst och alltför få timmar på dygnet. 
Lägg dessutom till att jag, vid i stort sett varje ledig stund, har ett plank att måla (4 sektioner är uppsatta, två är snart färdigmålade och ett är påbörjat. Tre kvar omålade). 

Som idag när jag var ledig:
Vaknade runt 8.30. Jag vill inte ställa klockan eftersom jag verkligen behöver sömn, jag har jobbat sönder min kropp och mitt huvud den senaste tiden.
Låg kvar och surfade till runt halv tio.
Klev upp och gick ut i garaget. Målade plank till klockan blev runt 12. 
Gick in och åt frukost.
Gick ut i garaget igen och målade till klockan 14-15.
Gick in och duschade. Satte mig i soffan och virkade en timma. 
Lagade mat.
Åt mat när Anton kom hem runt 16-17.
Virkade ett par varv till.
Klockan 17.55 hämtade jag upp Evelina och åkte till liv och rörelse.
30 minuter corepass, 60 minuter body attack och sedan 60 minuter body balance.
Åkte hem, åt lite kvällsmat, duschade och nu ska jag sova. 
Jag har alltså träffat Anton ca 1 timma idag. Känns sådär...

Imorgon blir det ungefär samma schema skulle jag tro. Träningen blir lite annorlunda, men lika många pass. 
Jag längtar tills planket är helt klart så jag kan få njuta av mina lediga dagar utan att behöva stressa och ha ångest över allt roligt jag kunde ha gjort istället. 
Visst, det är ganska rofyllt att måla och det blir riktigt fint, men nu börjar jag ledsna. 

Äsch, nu börjar jag svamla känner jag. Dags att sova, nya tag imorgon.
Eller som Marie (tränaren på liv och rörelse) brukar säga; "det är nu det ger. Det är nu det tar."
Godnatt!


Alexandra Lindgren 

fredag 4 oktober 2013

Öster om heden - Viveka lärn

I Grekland läste jag tre böcker, varav en var denna.

Boken öster om heden handlar om fyra familjer som bor i samma lägenhetshus i Göteborg, i kvarteret öster om heden.
Man får följa de olika personerna i deras liv, läsa sig till hur de till slut lär känna varandra.
En dag kommer cirkusen till staden och en av kvinnorna i boken blir som besatt av elefanterna.
När postkodlotteriet ringer på dörren och berättar att de alla i huset har vunnit pengar, bestämmer hon sig för att anordna en safariresa till Afrika för dem allihopa.
Det blir en ovanlig resa fylld med glädje, sorg och ett gäng glas vin. 
Relationer skapas, relationer avslutas.


Jag tyckte att boken var skriven med ett ganska dåligt språk. 
Jag tyckte även att innehåller var tämligen ointressant, men jag tror att målgruppen är tänkt vara medelålders människor. Jag är för ung för den här boken.
Det jag blev riktigt irriterad på var bokens slut. Jag förstår inte hur Lärn kunde komma med ett så knepigt avslut, alltför många trådar är olösta. Enligt mig. Du kanske älskar slutet?
Det är ingen bok jag direkt rekommenderar, men jag är som sagt inte rätt målgrupp.

Alexandra Lindgren 

torsdag 26 september 2013

Garagehäng

Det är fullt upp här på vår lilla gård. 
Staketet är färdigmålat, planket mellan vårt och grannens hus är rivet och virke till nytt plank är inköpt.
Mina två lediga(?) dagar tillbringar jag inne i garaget med att måla, måla och måla. Vi pratar om hundratals brädor här. Hundratals.



Medan virket torkar ägnar jag mig åt att virka. Igår iallafall.
Idag blir det planering av veckomatsedel, inköp av mat (och kanske lite garn?), kokning av äppelmos, matlagning, promenad (eventuellt, min kropp är fortfarande mör av måndagens pass. Och gårdagens dubbelpass) och förstås virkning. Jag är helt fast i virkträsket nu!
Det blir inte direkt mindre intressant när jag, medan jag målar, lyssnar på Stickpodden. Två kvinnor vars podcast handlar om stickning och annat handarbete. Fantastiskt!
Jag blir sugen på att vara med i ett stickcafe, att ha någonstans att gå där jag kan träffa likasinnade. Blandade åldrar, helst inte bara äldre damer :)
Tips mottages!

Nej, det här håller inte. Kan inte ligga kvar här längre. Hard work work!

Alexandra Lindgren 

tisdag 24 september 2013

Husmorstips


Idag har jag varit på jobbet mellan 8-17. 
Åkte ner på min LYS (local yarn shop, ni märker att jag är fast i stick- och virkträsket va?) och köpte mig lite garn. Ett härligt melerat garn i ull och akryl. Av det ska jag skapa något fantastiskt. Iallafall.
Åkte hem, fixade fiskgratäng som nu står i ugnen och fick för mig att rengöra tvättmaskinen. 
Jag har tyckt att våra nytvättade kläder har luktat surt. Med lite googlande så tog jag tag i saken.
Rengjorde tvättmedelsfacken och skulle ge mig på renssilen. Det började forsa ut vatten (borde jag ha stängt av det innan? Ska det vara så?) så jag stängde den igen och sköt det delen av rengöringen på framtiden. Det hinns med!
Jag hällde en skvätt ättika i facken för tvättmedel och sköljmedel och startade en tom maskin på 90 grader. 
Nu hoppas jag att det ska bli trevlig doft i framtiden :)



Alexandra Lindgren 

lördag 21 september 2013

Trädgårdspyssel på egen hand

Jag ska berätta för er om vår fantastiska Greklandsresa inom kort, men idag får ni ta del av hur min dag har sett ut hittills.

Igår var Anton och jag på Beijer där vi spenderade en mindre förmögenhet på virke och målarfärg.
Av virket ska det bli ett nytt plank i trädgården istället för det bruna och mossiga planket som står där nu.
Det ska sedan bli vitt.

Något annat som skulle bli vitt var resten av staketet. Den första delen målade vi i somras, men den sista delen har jag tagit tag i idag.
Det här kan kännas fånigt, och för ganska många självklart, men det kändes så himla bra att göra allt själv.
Jag plockade fram tillbehören, öppnade burken med en skruvmejsel och började måla. Ingen Anton, ingen karl, som sa vilket sätt som var rätt eller fel eller påtalade hur man skulle göra. Nog för att Anton gärna ser att jag gör saker själv och i stort sett aldrig klagar på hur jag gör, men det kändes riktigt bra. Självständigt!
Att måla staket är väl ingen hjärnkirurgi direkt, men en bra början till "jag-kan-själv-fas" i mitt liv.

Jag har så lätt för att ge upp fort, att låta någon annan ta över mitt påbörjade projekt eller arbete. Mitt självförtroende är inte på topp när det gäller byggnationer eller andra fysiska prestationer. Kanske inte heller psykiska.
Speciellt inte när jag bor tillsammans med en hantverkare som älskar att arbeta och att göra nya saker. Om han inte vet hur han ska göra så tar han reda på det. Jag velar i tid och otid tills jag ger upp och låter honom göra jobbet.
Fast inte idag!
Idag gjorde jag det själv! ( förutom mini och Mozart då, de vill ju alltid vara med. Kan meddela att Mozart har fått några extra vita ränder i pälsen och att mini inte längre är lika svart som han var igår.)








Nu ska jag vila en stund, sedan ska jag måla ett varv till. Det gäller att passa på nu när det är härligt väder ute.
Anton kommer snart hem från bankörningen med Porscheklubben och då kommer det ett par killar från norra Norrland som ska köpa vår Audi. 
Det känns sådär, jag blir så himla fäst vid saker. Det är ett problem jag måste jobba med. Det handlar om en bil. Ett fordon, inget som inte kan ersättas. Jag brottas med mina känslor angående detta, men jag vet att det kommer kännas bra när det är över. När de har åkt härifrån. Iallafall på bankkontot nästa månad!

Alexandra Lindgren 

tisdag 10 september 2013

Födelsedagsfirande och semester

Jag har en del saker att berätta för er.
Jag börjar med födelsedagen.

I fredagskväll runt halv tio kom mor och far hem till oss för att fira min födelsedag. Jag tyckte att vi skulle gå in i huset, men mamma och pappa tyckte absolut att vi skulle stanna utomhus. Jag förstod snart varför.
Någon minut senare rullar det först in en Saab och sedan en BMW på gården. Vem är det?
Jag visste inte att kära syster med familj köpt en Saab och det klickade inte att bmwn tillhörde min bror trots att jag visste att han skulle hämta ut en sådan.
Där är dem alltså, hela familjen. På vår gård, samtidigt!
Jag kände mig lite chockad och otroligt glad. Man skulle fylla år oftare om man blev firad på detta vis varje gång.

På lördagsmorgonen "väcktes" jag av skönsång från familjen. Blomster, otroliga presenter och en och annan kamerablixt cirkulerade runt mig. Presentkort, byxor, spakryssning med andra jubilarer i familjen samt annat smått och gott fick jag. Helt otroliga saker!

Lördagen var fantastisk med god grillad mat på långbord, vedeldning i grillen och underbart sällskap.

Tyvärr gick helgen fort och familjen lämnade oss igen. Tack för allt hörrni, ni är fantastiska. Allihop!

Den andra saken jag vill berätta för er är att jag och Anton sitter i bilen mot Arlanda just nu. Om några timmar är vi i luften och några timmar till efter det landar vi på Zakynthos, Grekland. Som vi har längtat!
Vi ska njuta av varandras sällskap, solen och värmen. 
Jag ska passa på att bekanta mig med Mr. Grey som alla pratar så gott om. De två första böckerna i trilogin (fifty shades of grey) har jag med mig. 
Vi ska utforska ön, kika på havssköldpaddor, besöka härliga tavernor och dricka sprakande paraplydrinkar. Det här blir fantastiskt!

Dock har jag lite ångest över att lämna våra små kattpojkar hemma, tur att deras snälla "farmor" är där och tar hand om dem. De får det bra.

Hoppas ni får en fin höstvecka i Sverige så hoppas vi på en otrolig sommarvecka i Grekland.


Alexandra Lindgren

fredag 6 september 2013

Sista dagen som 24!

Det är nu det händer. Det är nu jag fyller 25 år, blir gammal. Imorgon smäller det. Imorgon kommer rynkorna fram, mina leder blir stela och mitt minne kommer försvinna.
Stackars Anton kommer få leva ihop med en åldring. 

Okej, riktigt så illa är det inte.
Förutom det där med rynkorna då.
Jag minns att jag som yngre kunde fnissa åt mammas små rynkor varpå hon sa "vänta du bara, efter 25 vänder det. Du kommer också se ut såhär. Då ska jag skratta åt dig!"
Så jag förbereder mig på att bli utskrattad när vi ses nästa gång.

Jag är en tecken-person. Jag tror på att saker som händer har en mening.
Imorse såg jag att mitt armbandsur hade slutat fungera. 
Frågan är bara om det betyder att min tid är slut, jag har blivit gammal.
Eller betyder det att jag nu går in i en ny fas i mitt liv, vuxenfasen.
Antagligen är batteriet slut då den har tickat i ett gäng år, men det kan vi bortse ifrån.

Hela detta år har jag haft ångest inför att bli 25 år, det har känts så fruktansvärt gammalt. Vuxet. Slut på ungdomen. Nu förväntas jag veta vad jag vill med mitt liv. Det ska vara dags att pensionsspara, gifta sig och skaffa barn. Vuxet.
Nu har jag börjat vänja mig vid tanken på att "åldras", det känns mer okej.
Även om alla dessa "måsten" inte är uppfyllda (fast jag har faktiskt sambo, bil, fast jobb och hus!) så har jag kommit en bit på vägen.
Och rynkor, är det så farligt egentligen?

Hursomhelst så ska jag försöka fånga den sista dagen som tjugofyraåring. Detta gör jag genom att arbeta till 19.15.
Sen ska jag hem och njuta av den kommande helgen. 


Alexandra Lindgren 

onsdag 4 september 2013

Jo Nesbö - polis

Jag har precis läst ut boken Polis, den tionde kriminalromanen i ordningen som handlar om kommissarie Harry Hole.
Jag älskar Nesbös böcker. De är välskrivna, intressanta, trovärdiga och oförutsägbara. 
Man vet aldrig vem som är gärningsmannen förrän man kommer till slutet.


Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken, att läsa alla tio böcker om Hole. 
Ett varningens finger ska dock höjas, ni kommer sträckläsa den. Ni kommer inte vilja göra något annat. Hushållssysslor, arbete och umgänge med andra människor kommer inte vara aktuellt så länge du läser den här boken. 


Alexandra Lindgren 

måndag 2 september 2013

Kokostoppar

Här kommer nu mitt sista bakverk till det kommande födesedagsfirandet, klassiska kokostoppar.
Ett otroligt enkelt recept som går fort att baka.

Kokostoppar

Du behöver:
200g kokos
50g smör
1dl socker
2 ägg

Gör så här:
Smält smöret och blanda det med sockret, äggen och kokosen.
Låt stå en stund så det sväller en aning.
Klicka ut små toppar på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 10 minuter.
Vill man göra dem lite festligare, kan man doppa topparna i smält choklad.



Alexandra Lindgren