Medan jag diskade lyssnade jag på 90-talsklassiker.
Jag dansade till Larger than life med Backstreet boys tills Mini ville busa.
Han rev upp ca 2 cm av mitt pekfinger innan jag hann tröttna. Ett plåster på det så var allting bra.
Gick över till 80-talsklassiker och sjöng som en galning.
När Cornelis Wreswijk spelades blev jag nedstämd och ville gråta.
Pet shop boys räddade det hela!
Nu sitter jag och sjunger högt och tydligt:
all day, all day watch them all fall down
all day, all day domino dancing
all day, all day watch them all fall down
all day, all day domino dancing.
Det här med musik är spännande!
Tänk att humöret bara kan bytas ut på ett litet kick!
Underbart bra!
(ska man fortsätta städa nu kanske?)
Alexandra lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar