det här blir min första jul utan ulli på många år. Hon brukade alltid bli så glad när man kom hem, viftade inte bara med svansen utan med hela kroppen. Det kommer bli jobbigt utan lilla ulla i år, riktigt jobbigt. Det finns så mycket som påminner om henne. Senast i söndags, när jag var på birsta, var det en kvinna som luktade precis som ullis schampo. När jag tittar på fotot av ulli ser jag hennes utseende, men jag hör willes skall och ser honom framför mig. Det känns hemskt! Det har inte ens gått ett år, men jag hör willes valpiga och lekfulla skall. Jag önskar att jag kunde få träffa henne igen. Gosa in ansiktet i hennes fluffiga päls och visa henne hur mycket jag saknar och älskar henne. Min bästa vän ulliga ulli! Min bästa vän genom både barndom och ungdom. Ulliga, gulliga, söta och mulliga; du är fin, du är fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar