Från vem har jag ärvt den här aggressiviteten jag bär inom mig? mamma? pappa? en morbror? (höhö :P)
Idag när jag skulle åka till jobbet hamnade jag bakom en tant som älskade att köra i 30 på en 50-väg. Hon verkligen älskade det!
Dessutom gillade hon att stanna vid varenda korsning, tom där det inte var högerregeln.
Tillslut fick jag nog och tutade på henne. Hon stannade bilen och lät mig köra om.
När jag kom fram till jobbet och skulle kliva ur bilen hör jag någon som frågar "Har du något problem eller?"
Jag förstår inte att någon pratar med MIG först, men sedan går det upp för mig att personen som just tilltalat mig är tanten jag tutade på.
Jag fick då stå och förklara varför jag hade tutat på henne och berätta för henne exakt vilka korsningar det var högerregeln på och inte. Hon vägrade tro mig så hon skulle åka tillbaka och titta efter "Lämna-företräde-skyltar.
Ja, det var kanske onödigt av mig att tuta. I efterhand skulle jag gärna ha sluppit samtalet med den jobbiga tanten. Bara tanken på att hon körde efter mig så långt tycker jag är fantastisk. Då är man en sur tant!
Synd att jag inte skulle ner till Ödeshög, hade varit roligt om hon hade följt med dit :)
Varken mamma eller pappa skulle ha tutat, frågan är vem jag har ärvt mitt temperament av ;)
Alexandra lindgren
4 kommentarer:
Jag kanske hade tutat om jag var stressad sur eller bara allmänt irriterad. Men, jag hade inte brytt mig en varm o skön sommardag då allt är på topp. Vad jag vill säga är att det beror på hur man mår vid tillfället. Ah vad vet väl jag? Kram Mamma
Jag hade tutat!
Du har säkert ärvt det efter din Farfar du skulle sett honom köra bil när han var ung.....Då var det också fri hastighet Jag var livrädd många gånger. Det trodde du inte va?
Intressant. Tanten verkar ha en del att arbeta med. Någonstans i livet borde hon ha lärt sig att ta kritik på ett mer konstruktivt sätt. I detta fall körde hon under hastighetsgränsen, stannade i onödan och blockerade dessutom vägen. När någon då tutar på henne bör hon kunna svälja detta med tankar som "hon som tutar verkar ha bråttom", "ojdå, jag blockerar visst vägen" eller liknande. Att direkt anta att det är du som gjort fel och att följa efter för att konfrontera dig tycker jag är ett väldigt ungt beteende. Du behöver inte tänka mer på detta!
Jag hade för övrigt inte tutat. Jag är sämst i Sverige på att köra bil, och jag är maniskt rädd för att göra mina medtrafikanter arga. En gång körde jag ut på en väg när jag absolut inte borde ha gjort det, och han som då nästan krockade med mig sprang fram till min bil och skrek med panik i rösten att jag var en jävla hora. Det var olustigt. Dessutom osant.
Skicka en kommentar