Så lät det första ( och enda?) gången jag gjorde pannkakor. Nu pratar vi år tillbaka, kanske 7 st. Det var på den tiden som jag inte visste hur man gjorde egna köttbullar. Eller pannkakor för den delen.
Jag har varit trogen detta löfte. Till idag!
Just nu står jag vid spisen med "vår kokbok" uppslagen på sidan 43, sidan där pannkakssmet beskrivs. I stekpannan har jag faktiskt lyckats få till ett par halvschyssta kakor. Inte helt runda, inte helt hela, men absolut dugliga.
Det bästa av allt?
Inte en enda svordom har hoppat ut ur min mun, det har hittills (peppar, peppar) gått nästan alldeles galant.
Kan det bero på att jag har lärt mig mer om matlagning? Bättre tålamod?
Teflonpanna istället för gjutjärn?
Jag vet inte, men jag är lycklig att jag klarade det.
Jag ska fira med att sjunga en strof ur "like a virgin" av Madonna. Fråga mig inte varför, det var den dängan som satt fast i mitt huvud idag.
(För övrigt är detta pannkaksstek inget jag kommer göra ofta. För det första anser jag att det är mer en efterrätt än en varmrätt. För det andra är det superonyttigt med ett innehåll av typ 80% vetemjöl och 100% fett och socker i form av grädde och sylt som tillbehör. Och för det tredje så är det ju faktiskt inte speciellt gott?)
1 kommentar:
Jodå, det är visst gott! / Moran
Skicka en kommentar