onsdag 15 augusti 2012

Tradjazz i Askersund

Pappa fyllde 50 år i januari. Av oss barn fick han ett löfte om att samla hela familjen och åka till tradjazzfestivalen i Askersund som gick av stapeln i mitten av juni.
Väl där var det till en början väldigt grått och regnigt väder, men samtidigt som vi gick in till staden så blev det soligt. Riktigt fint helt plötsligt!
Martina, Milo, mamma, Åsa och Klas

Far, Milo, Wincent och Wilda


Regn innan vi går till staden

Askersund

Väl inne i Askersund hittade vi en liten uteservering där vi satte oss för att äta. Vi trodde att det skulle bli en trevlig upplevelse, men så fel vi hade. Inga vegetariska alternativ, oerhört långa väntetider, halva sällskapet får sin mat medan resten får vänta, surt kött, dålig service och otrevlig personal. Det slutade med att jag höjde rösten, kastade kött på personalen, skällde ut dem, ifrågasatte ifall det var en restaurang eller ett snabbköp, blev så arg att jag darrade (och nästan grät, varför kan man inte bli riktigt arg utan att gråta? inte så respektingivande!) och slängde fram mitt kvitto och krävde pengarna tillbaka.
Vi fick alla våra pengar tillbaka och gick till närmsta grill och köpte hamburgare.
Då var det hemskt jobbigt, men nu idag kan jag småle åt hur tokigt det blev.

Inne på själva "festivalen" var det väldigt dött. Jag hade förväntat mig gående musikanter, massor av folk och en rejäl stämning. Tyvärr var det bara en liten scen där det spelades musik. Pappa stod där framme och diggade lite så det var ju bra, men det kunde absolut ha varit bättre anordnat i Askersund tycker jag.

Vi satte oss på ett närliggande hotells uteservering och förtärde alkohol och lite jordnötter. Inne från hotellet hördes livemusik.
Där satt vi resten av kvällen, när det började regna och bli kallt tog vi på oss filtar. Det började åska och regnet tilltog. Mamma och Anton satt ganska så precis under ett hål i taket så ju mer det regnade ju blötare blev dem. Tillslut kunde de inte sitta kvar, regnet forsade in.
vin i vackert väder

mys under paraply

hålet i taket
Jag har aldrig varit med om ett sådant oväder förr!

Vi tog en taxi hem och lade oss i våra små stugor. Anton och jag delade på en smal liten säng, medan mamma låg i sängen under vår. Jag vet inte om det är jag som börjar bli gammal eller om jag alltid har varit så osmidig, men det tog bra lång tid för mig att komma upp i den där sängen. För att inte tala om vilken tid det tog att komma ner. Jag är nog inte den mest atletiska människa ni kan stöta på!

Jag kan sammanfatta den här helgen som minnesvärd med tanke på vädret och restaurangbesöket. Och såklart gemenskapen och skratten. Det var en rolig helg, men lite synd att festivalen i sig inte var bättre.
Förhoppningsvis blev pappa nöjd med vårt lilla påhitt. Vem vet, nästa gång någon fyller kanske vi pker till en annan plats?
Alexandra Lindgren

1 kommentar:

Andreas sa...

Fin sammanfattning. Du är så fin Alexandra. Jag vill nästan gråta.

Kram från bror