Informerande morgonpromenad

För en stund sedan lämnade jag hemmets lugna vrå och begav mig ut på en promenad.
Jag rundade Rönnskär och mötte en otroligt trevlig dam som jag promenerade med någon kilometer. Jag berättade att vi var nyinflyttade och var vi bodde. Hon berättade att det var ett bra hus då det inte blåser lika mycket "på vallen" som det gör hos henne alldeles vid havet.
Hon informerade även om kommande event här i stocka:

•Ikväll klockan 18.15 tänds majbrasan nere vid café måsen. Manskören är där och sjunger in våren.

•lyskvällen är något utöver det vanliga här i Stocka. Hela havskanten lyses upp av tända ljus, det ser jag fram emot att beskåda.

•på nyårsafton går två fackeltåg (ett från kiosken och ett från Rönnskär) mot hamnen där alla samlas och ringer in det nya året.

Hon berättade även att det fanns en väldigt bra friskola här och att det fanns en liten badvik bortanför Morängsviken där man kunde få vara lite mer för sig själv. Hette den Rasselviken?
Vi skiljdes åt och jag fortsatte min promenad mot just Morängsviken.

Alltså, behövde vi boka en resa till Grekland i höst, det är ju supervackert här.

På väg hem mötte jag Kristina, vår granne. Hon och deras 13-åriga tax. Vi pratade om lite allt möjligt, hon verkar vara en riktigt trevlig person.

Väl hemma satt mini på gräsmattan och välkomnade mig. Mysigt!

Nu ska jag duscha, äta frukost och sedan åka till jobbet. Härlig start på dagen!

Utekatter

Äntligen, äntligen kan Mini leva som en utekatt. En kisse som går ut när han vill, stannar ute i stort sett så länge han vill och kan göra vad han vill. Självklart ska han vara inne på nätterna och allra helst när vi är på jobbet, men resten av tiden bestämmer han.

Mozart har faktiskt vågat sig ut ca 30cm från dörren. Vid minsta ljud eller rörelse springer han in igen, men med tiden ska nog han också våga sig ut i världen.

Nu testkör jag diskmaskinen för första gången och ikväll ska nog tvättmaskinen få jobba lite den också.
Härligt!

Blomstrande bro

Det är något jag fick lära mig när jag flyttade till norrland, det som jag kallade trapp i Östergötland kallas bro här.
Idag har jag planterat blommor på bron, väldigt trevligt och vackert.

Det här med flytten känns redan så mycket bättre. Huset är fantastiskt (trots att vi inte får värmen att vara som den ska, 17-18 grader inne är inte okej. Att det dessutom finns väldigt lite varmvatten känns inte heller så bra. Det här är bara tillfälligt, snart funkar allt som det ska).

Anton roar sig med att hugga ved. Jag packar upp flyttkartonger. Mozart går mest runt och gnäller. Mini är ute i trädgården och utforskar.
Ni skulle se honom, han ser så lycklig ut när han får vara i det fria.
Mozart var ute en liten liten stund förut, sedan blev det läskigt och han sprang in.
Ja, ni hör hur bra vi har det.

Nu ligger köttet på grillen och vi ska sätta oss ner och fira husköp.

Stort vemod

Som vanligt är det med stort vemod som vi flyttar. Självklart väger fördelarna långt över nackdelarna med huset, men det känns ändå sorgset att lämna lägenheten.

Här har vi renoverat och gjort snyggt, haft många härliga kvällar på balkongen och njutit av både utsikt och insikt. Här har vi trivts, Anton och jag.

Nu är det dags för nya utmaningar, ett hus. Ett hus som ligger ca 2,5 mill norr om Hudiksvall, i en helt annan kommun.

Jag är rädd att jag kommer tycka att det blir för tyst och kanske ensamt där ute. Samtidigt är just tystnaden fantastisk. Tänk att lyssna på fågelkvitter hela dagarna istället för billjud och prat.

Det finns så många "tänk om" i mitt huvud, jag önskar att de kunde försvinna. Nu ska jag bara se positiva saker. Tänk att ha en egen trädgård, en egen grill. Tänk att katterna ska få springa ute. Tänk att Anton kommer vara så otroligt lycklig när det hela tiden finns något att göra. Tänk vad härligt för mig med ett eget kontot/pysselrum.
Positiv!

Nu lämnar vi lägenheten för sista gången. Nycklarna lämnas om fem minuter och vi har då inte längre tillgång till denna vackra lägenhet med havsutsikt från balkongen. Sorgligt, men samtidigt spännande att testa något nytt.
Förhoppningsvis ses vi igen i något sammanhang, lägenheten och jag.

Tillträde till huset

Igår var den stora dagen, dagen då vi skrev över huset på oss och fick nycklarna i handen. Vilken känsla!

Vi for iväg med det första flyttlasset när Anton kom hem från jobbet. Småsaker som lite blommor, lyktor, symaskin och annat som vi inte vill packa ner i kartonger.
Allt annat kör vi med lastbil på lördag.

Alltså ni förstår inte vilken känsla det var att gå runt på gården och upptäcka små krokusar här (vita, ljuslila och mörklila i en salig blandning) och små skillor där. I framtiden ska vi anlägga en vildvuxen rabatt borta i slänten mot skogen. Kanske en liten sittgrupp där så man kan njuta?
Jag gick dessutom in i skogen (som ligger precis bakom garaget) och upptäckte att det fanns både blåbär- och lingonris där. Lycka!

Inne i huset var det såklart väldigt tomt, men med våra möbler och lite piff så kommer det bli jättebra.
Känslan av att gå in i vårt egna hus med vår egna nyckel var fantastisk.


Idag jobbar jag för fullt här hemma med att packa flyttkartonger. Vi är uppe i 19st nu, men det lär bli fler.
Idag ska jag även ta ner alla gardiner och packa ner kastruller och stekpannor. Köket kommer alltså inte längre vara en plats där man lagar mat. Mat får vi äta ute!

Nu är mitt glas med c-vitamin uppdrucket och min vilopaus är över. Nu kör vi!

Tvättstugeminnen

Sedan 2007 har jag bott i samma hyreshus på Långgatan i Hudiksvall. De första tre åren använde jag mig av den sämre tvättstugan där det endast fanns en maskin, en tumlare och ett torkrum.

Sedan 2010 har jag använt mig av den bättre tvättstugan där det fanns två maskiner, två tumlare och tre torkrum. Skillnaden var total!

Nu idag kör jag den allra sista maskinen på det här området. Nästa gång jag tvättar så gör jag det i vår alldeles egna maskin på vallvägen i stocka.
Hur det känns? Fantastiskt!
Förhoppningsvis inget mer krångel med maskiner, ingen tidsbokning kommer behövas och de sura granntanterna som tycker att man städar för dåligt kommer utebli. Bra så.

Joggingpass

Det regnar ute, jag ligger kvar i sängen ett tag till. Klockan tio bestämde jag mig för att jag hade legat tillräckligt länge. Klev upp, drog på mig träningskläder och gav mig ut på en joggingrunda.

Jag vet inte om jag gör fel med mina löpsteg, ska man ta färre, men långa steg eller fler korta? Jag varierar!

Jag sprang samma runda som sist, lite drygt tre kilometer. Den gången sprang jag på lite mer än 18 minuter och den här gången på 18.45.
Förra gången kände jag blodsmak i munnen och var helt död när jag kom hem. Den här gången gick det bättre (fast jag var fortfarande tvungen att gå 50m), ingen blodsmak och när jag kom hem kände jag mig pigg.
Kan det bero på den halva burken Celsius jag drack innan passet?

Jag kanske inte tog ut mig lika mycket? Halva sista kilometern pratade jag förvisso i telefon den här gången, kanske därför jag kom in på sämre tid.


I vilket fall som helst är jag stolt över att jag tog mig ut trots regnet! Heja mig!