Jag nåste inse att jag faktiskt klarar mig alldeles utmärkt på egen hand, att jag kan vara själv. Jag måste inte ha någon vid min sida hela tiden, inte heller höra andras åsikter. Jag klarar mig utmärkt på egen hand!
Trots att jag är medveten om det faller tårarna. De där irriterande och oerhört onödiga tårarna kan jag inte styra. Jag känner mig som världens fjant, varför gråter jag?
Jag lämnade av mattias på centralstationen för ca 30 minuter sedan, det är anledningen. Vi träffas ju igen på fredag så varför vara ledsen?
Det var en underlig känsla när jag gick där på väg mot tunnelbanan. Jag var helt ensam! Helt ensam i Stockholm!
Andreas fanns inte och Mattias fanns inte. Om det skulle hända mig något, vem fanns då?
Jag hade jättetur med tunnelbanetåget. På tavlan stod det 2 minuter så jag började småspringa lite. Precis när jag kom ner till spåret rullade tåget in, lotto!
Jag såg att Mattias hade ringt så jag ringde upp honom. Att hela min vagn såg att jag grät var inget jag orkade bry mig om.
Nu är jag tillbaka i lägenheten och har ställt in våra tallrikar och glas i diskmaskinen. önskar att jag hade en sådan hemma i Hudik också!
Jag funderar på att dammsuga lägenheten innan klockan blir för mycket. Alla chips jag spillde ut på golvet igår ser inte så mysiga ut!
På pressbyrån köpte jag en Cosmopolitan som jag ska läsa lite smått nu ikväll. vad ska jag annars göra? det finns inte så mycket att göra i lägenheten tyvärr. Jag önskar att Mattias vore här, då är jag inte längre ensam. Ensam och uttråkad!
Inatt kommer det bli ännu värre, då ska jag SOVA ensam. Vem ska nu klaga över att det är trångt och varmt? Vem ska jag nu hålla om?
jaja, vi ses igen på fredagkväll. DÅ får vi kramas igen!
Som sagt, dammsuga lägenheten!
Ensam,
Alexandra lindgren
Att vara älskad är en underbar känsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar