I nionde klass, precis efter klassresan till Göteborg, fick vi skriva ett brev till oss själva. Vi skulle skriva vad vi tyckte om resan, hur det var i klassen och lite annat smått och gott.
Det brevet behöll vår lärare ett tag, men lämnade tillbaka det till oss när vi hade slutat skolan.
På kuvertet stod det "Öppnas 10 juni 2009", alltså 5 år senare!
Varje år har jag tittat på det kuvertet och längtat till det just det här året. Jag vill så gärna veta vad jag skrev, vad jag kände då. Nämnde jag att det franske forbollsspelaren Fabian Barthezspanade på min rumpa utanför Liseberg?
Ja, många minnen kommer nog att väckas till liv. Det hoppas jag iaf!
Jag undrar om några av mina gamla klasskamrater har kvar det här brevet? En del har såklart kvar det, men säkerligen inte alla!
Ganska underligt att jag höll reda på var mitt brev låg under flytten till Hudiksvall. Bra gjort!
Man kanske skulle skriva ett brev till sig själv igen och inte öppna det på några år. Det kanske kan vara nyttigt?
Alexandra Lindgren
1 kommentar:
MYCKET nyttigt att skriva brev till sig själv! Jag gör det ofta, och tittar på det ett par år senare. Ibland skrattar man åt sig själv, ibland blir man ledsen för att saker inte gått som man vill, men oftast blir man glad över den utveckling man trots allt gått igenom. Skriv på!
Skicka en kommentar