PMS-monster!

Här sitter jag och smågråter efter Idol. Jag har aldrig varit något stort fan av Rabih, jag tycker att Eddie borde ha åkt ut. Ändå är det sorgligt!
Det hela beror troligtvis på min PMS-period.

För några år sedan, kanske tillochmed tills för några månader sedan, hade jag inga PMS-problem alls. Inte som jag tänkte på iallafall.
Jag var kanske sur eller tråkig en dag när jag läste om PMS någonstans. Jag visste att folk har problem med det, men jag hade nog aldrig riktigt tänkt på vad det innebar.
Nu vet jag!

Måndag till onsdag den här veckan har jag varit lättretad och sur. Min stubin har varit kort, jag vet inte hur många gånger jag har velat skrika på Mattias. Det är han som får ta största smällen av mitt PMS-bekymmer.

Igår och idag har jag lätt blivit ledsen. Som nu när jag sitter och gråter för att Rabih åkte ut ur Idol. Tur att inte Mariette åkte förresten, hon är för bra för att åka ut i det här stadiet!
Natten till idag drömde jag om Ulli. Det är oftast den här tiden på månaden som jag drömmer om henne.
Jag minns inte exakt vad drömmen handlade om , men när jag vaknade grät jag och rabblade hennes namn om och om igen. Som ett mantra!
Det har hänt några gånger att jag har drömt att jag glömt bort Ullis personlighet. När jag har sett på henne (i drömmarna) är det ullis kropp, men Willes ansikte. Willes skall och Willes personlighet. Jag har drömt att jag har glömt bort lilla Ulla. De drömmarna är bland de värsta jag någonsin har drömt.
Det känns så hemskt att skriva det här, för när jag göt det blir det mer verkligt. Ofta förtränger jag att jag har drömt på det viset eftersom det är hemska drömmar. Man kan och får inte glömma bort Ulliga Ulli. Så är det bara!

Iallafall, det jag försöker hålla mig till är mina PMS-problem.
Förr märkte jag det inte på samma sätt, men nu har jag "följt upp" månad efter månad och kan se ett mönster.

Början på veckan: lättirriterad med kort stubin. Bli inte förvånad om jag fäller en elak kommentar eller är trött och grinig.

Torsdag-lördag: har lätt till gråt och är väldigt sentimental. Jag tänker mycket på min familj och mina vänner. Känner ofta stor saknad.
Idag kom jag på att vi verkligen måste skaffa en brandvarnare. Tänk om jag och Mattias inte skulle vara hemma och det skulle börja brinna. Vem skulle då höra att det brann inne hos oss? Våra väggar är väldigt tunna så med en brandvarnare borde det höras!
Minimus skulle brinna inne!
Jag grät tidigare idag när jag kom på detta!

Söndag: jag får mens och det här går över.

Nu ska jag sova, men imorgon ska jag forska vidare om vad det finns för "hjälpmedel" mot det här. Jag tycker att det är jobbigt, men jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara för Mattias. dEt är ju honom jag oftast blir sur på, det är han som får ta smällen!
Dt ska bli ändring på det, imorgon ska det forskas!
Alexandra lindgren

Jag ber om ursäkt för det långa inlägget ;)