När jag stod i duschen förut funderade jag lite över vad jag ska ge Mattias i födelsedagspresent nästa helg.
Helt plötsligt glömde jag bort hur många år han skulle fylla, hur gamla vi egentligen var.
Jag letade febrilt efter årtalet vi är födda i minnet, utan att hitta det!
Tillslut kom jag på det och blev lättad och lycklig. Trist att inte veta om man ska fylla 21 eller 22!
det här måste vara starten på en kommande demens och tankspriddhet. Ja, då var det väl bara att vänta tills den slår ut helt!
2 kommentarer:
Jag tror inte du behöver vänta. Det verkar redan slagit till. Kram Mamma
Haha, du är för festlig..
Skicka en kommentar