Nytt utseende

För två helger sedan var mor och far uppe och hälsade på oss.

Mamma klippte håret på Anton och skulle toppa även mitt hår. Det blev kortare än jag hade väntat mig, bra mycket kortare.

Då hon inte fick fortsätta klippningen blev det väldigt ojämnt så igår var jag på Style it och fixade till det. Om mamma hade fått fortsätta så hade resultatet säkert blivit bättre, men jag vågade inte chansa.

Före, om än något rufsigt och ovårdat:

Efter:

Som ni ser är det bra mycket kortare än förut. Och ljusare.

Jag älskade mitt hår förut, det var snygg färg och bra längd. Det var perfekt att dra fingrarna igenom och få bak utan problem. Perfekt att sätta upp i tofs eller fläta. Perfekt, bara väldigt slitna toppar, därav mammas klippning.

Min nya frisyr trivs jag inte lika bra med då den är kortare. Inget av ovan nämnda exempel går att få till som det är nu.

Visst är färgen snygg, men lite mörkare hade inte skadat.

Jag vet att jag, om några dagar, kommer vänja mig vid det nya utseendet och tycka om det, det är en vanesak.

Sen är det som Anton säger, det växer ut. Jag är nu i en mellanperiod, om några månader är det längre och då ska det göras om igen :)

Alexandra Lindgren 

Fredrik Backman - En man som heter Ove

Alltså jag förstår om ni börjar tröttna på mig då det här är mitt tredje inlägg på bara några timmar. Det här med matteräkning skjuter jag upp i det längsta som ni kanske har förstått nu.

Iallafall, jag måste bara dela med mig av det här.

Jag älskar att läsa böcker. Det gör hela min familj. När jag har läst ut en bok tar jag med mig den ner till mina föräldrar så de också får läsa den. Samtidigt tar jag med mig deras lästa böcker hem till mig så jag kan läsa dem.

Det gör att jag ofta läser böcker som jag kanske inte skulle ha läst eller köpt i vanliga fall.

Som den här boken jag ska berätta om nu, En man som heter Ove.

Boken är skriven på ett så otroligt bra sätt. Backman får mig att leva mig in i berättelsen, känna samma känslor som personerna i historian. Han får mig att tänka till, värdera mitt liv, känna lycka, skratta högt och gråta hejdlöst.

Huvudpersonen Oves liv innehåller så mycket kärlek, sorg och kontrollbehov. Så mycket ilska och aggression. Så mycket ömhet och saknad. 

Backman vet hur han ska uttrycka sig för att få mig, som läsare, att bli berörd. Att känna igen mig, att skratta och att gråta. 

Jag har hulkat mig igenom bokens sista kapitel. Gråtit så högt att katterna tittat konstigt på mig. Gråtit så att jag har skakat i hela kroppen och fått andningssvårigheter. Gråtit av sorg, men också av en otrolig glädje.

Om du får möjlighet måste du läsa den här boken. Måste.

Alexandra Lindgren 

I solstolen

Nej, hörrni.

Det här med att räkna matte skjuter jag upp tills i eftermiddag. 

Det är ju otroligt dumt om jag missar denna härliga "vårdag" i februari genom att sitta inomhus och kura.

Jag plockade fram en solstol och satte mig under köksfönstret. Här är det lä från två håll och ca 20 grader. 

Tyvärr råkar den här platsen vara katternas toalett, men det kan man ju försöka bortse från. Bajs är väl ändå en doft som hör våren till?

Alexandra Lindgren 

Vårkänslor

Jag vet, det är på tok för tidigt, men nu är dem här. Vårkänslorna.

Solen skiner in genom persiennerna, fåglarna kvittrar, snön droppar från taken, vägarna blir bara och katterna solar sig i fönstren.

Idag är en sådan dag då man bara vill vara utomhus. Man är glad och förväntansfull. Man får tusentals idéer och tankar. Man vill olja in altanen som fortfarande är full av snö. Man vill leta efter vårblommor som ännu inte kommit. Man vill sy gardiner. Man vill sitta och läsa en bok i solskenet. Man vill göra många härliga och kreativa saker, men man vill inte sitta inomhus och plugga matte. Sådant man måste göra. 

Jag åker till Afrika om 19 dagar och då måste jag vara lite mer förberedd på det kommande högskoleprovet. Jag kommer hem några dagar innan det ska skrivas och jag vill få bättre resultat nu ön sist så då måste jag fokusera. Det är svårt, otroligt svårt att ta tag i pluggandet när det finns så mycket annat som är så mycket roligare.

19 dagar, egentligen ingenting. Är jag redo för detta?

Jag blir nog aldrig riktigt redo, jag hoppar in i det bara. Hoppar in och räknar med att det ska gå bra, att allt löser sig. 

Jag är van att alltid tänka ut scenarion i förväg och försöka hitta lösningar och exempel för vad som enventuellt kan hända. Nu ska jag försöka lämna det tankesättet i Sverige och ta med mig Antons tankesätt "det löser sig" till Afrika. För det gör det ju faktiskt, löser sig. På ett eller annat vis.

Tillbaka till det här med vårkänslorna. Idag gav jag mig ut på en joggingtur. Nej, en löprunda. Jag sprang faktiskt ganska fort idag, under 6 minuter på varje kilometer. Inte snabbt för en atlet, men för mig är det bra.

Jag hade ett leende på läpparna hela tiden. Tänk vad solen gör med oss människor. 

Alla jag mötte hälsade glatt och jag log och sa hej tillbaka. För varje leende jag fick ökade jag takten och blev gladare.

Världen blir vackrare av sol. Jag önskar att jag hade stannat upp och fotograferat vyerna vid Rönnskär så ni hade fått ta del av det jag upplevde idag. Bländande solsken över det öppna havet på ena sidan av bron och stora, men spruckna isblock på andra sidan. Fantastiskt vackert.

Jag är glad att jag har så nära till naturen, att jag får vara en del av den. Vi måste vara rädda om den. 

Jag kommer säkert sakna den friska och lite kyliga luften under mina löprundor när jag befinner mig i Zimbabwe. Precis som jag säkert kommer sakna värmen när jag åter är hemma i stocka. 

Jag måste komma ihåg att stanna upp och andas, att ta in alla känslor och intryck. Att leva i nuet.

Nu ska jag göra lite träningsövningar, äta frukost och sedan ta tag i matematiken.

Hoppas ni har en härlig tisdag!

Alexandra Lindgren

Ny månad, ny utmaning

Under januari månad var min träningsutmaning att följa scheman med hur många benböj och hur många sekunders planka jag skulle göra varje dag.

Det har gått riktigt bra, inte fuskat en enda dag.

Jag ser resultat på mina lårmuskler (som faktiskt har börjat synas) och min uthållighet.

Tyvärr klarade jag inte 3 minuters planka, men jag körde 2x1,5 minut istället. 

Nu går vi inbi februari och då är det dags för en ny utmaning. Den här gången kör jag lite mer varierad träning.

Idag är det lördag så jag började med 5 utfall på varje ben, 10 armhävningar och 10 burpees. Alltihop gånger tre.

Sen körde jag några benböj också, känns som att jag inte klarar mig utan dem.

Så, ni hänger väl med den här månaden också? :)

Alexandra Lindgren 

Hemsydda särkar och dreadlocks

Jag är en allt-eller-ingetperson. När jag tränar får jag inte äta onyttiga saker, inte ens på helgen. När jag har en träningsfri period kan jag äta godis och chips utan att bry mig. Borde det inte vara tvärt om?

Det ovan nämnda exemplet drabbar bara mitt eget välbefinnande. De senaste månaderna har jag funderat på andra saker som gäller både mig, min närhet, miljön och framförallt djur.

Att äta eller att inte äta kött.

Jag har tänkt i banor som att jag, som djurälskare, inte kan äta kött. Men är det okej att bära skinnskor? 

Eller att använda smink som jag inte har tagit reda på hur det framställs och testas?

Borde jag avstå från allt detta?

Mina tankar drar iväg för långt och jag ser hela den stora helheten. Den enorma helheten, alla frågeställningar, problem och konsekvenser jag måste ta del av. Det blir för stort.

Jag tänker att jag, lilla människan på den stora jorden, inte kan göra någon skillnad. Jag kan inte stoppa varken djurplågeriet eller miljöpåverkan. Vem ska lyssna på mig?

Jag tänker att man inte är djurälskare "på riktigt" ifall man inte syr sina egna kläder, odlar sin egen föda eller cyklar till jobbet (om msn ens ska ha ett jobb, känns mer naturligt att vara hemma på sin gård och ta hand om alla sina barn som leker i naturen och med giftfria träleksaker).

Jag ser mig själv dra upp mina potatisar iklädd en lång khakifärgad särk med dreadlocks i håret. Anton går bredvid med lien i högsta hugg, här ska slås gräs.

Alltså, jag förstår att jag överdriver här, men ni anar inte hur många gånger mina tankar har dragit iväg åt det här håller. Hur ofta jag tänker att vi ska vara mer miljö- och djurvänliga i vårt hem och kommer iväg till detta urålderstänk.

Vad vill jag då göra?

Jag vill tänka mer på vad vi äter. 

Att helt sluta med kött är svårt, dels för att det är gott och dels för att jag inte vill tvinga med Anton på något han kanske inte vill.

Jag jobbar ofta sent och då är det han som står för matlagningen. Jag vill inte kräva att han ska laga vegetarisk kost eller laga två rätter, en till honom och en till mig. Det fungerar inte så.

Däremot kan jag upplysa honom om vilka rätter som går fort att laga, är mättande och inte alltför avancerade. Vegetariska förstås. Då kanske det blir mer naturlig mat här på vallvägen.

Eller också får jag se till att laga mat i förväg så han slipper, det är också ett alternativ.

Jag vill som sagt inte sluta helt med kött, men jag vill dra ner på det ordentligt. Jag tänker mig att vi äter vegetariskt kanske 4-5 dagar i veckan. Och då räknar jag faktiskt in fiskrätter. Det får vara så.

De gångerna vi äter kött ska det vara lokalproducerat, inga fler danish crown-förpackningar i frysen.

Det räckte att titta på dagens avsnitt av djurinspektörerna för att vilja avstå kött. Man fick se bilder av djurtransporter och slakteri. Det var ändå "bra" svenska förhållanden, men fortfarande hemskt. Tänk då hur det ska se ut i de slakterier där de nästintill skänker bort köttet. Fläskfilé 39,90kr kilot. 

Så, mindre kött, mer vegetariskt, men fortfarande inga hemsydda särkar eller dreadlocks. En och annan egenodlad potatis ska vi nog däremot kunna få fram till sommaren. 

Skinnskor och sminkfrågan får vänta till senare. Var sak har sin tid.

Jag kan inte ändra hela världen, men jag kan ändra min värld. 

Alexandra Lindgren 

Matematik

Min tanke var att under januari och februari plugga matte så mycket jag bara kunde. I mars är jag i Afrika och kommer hem en vecka innan högskoleprovet ska skrivas. 

Hur det har gått?

Jag började räkna matte idag, den 28 januari.

Jag har suttit i nästan 2 timmar nu och läst och fört anteckningar. Jag blir inte så mycket klokare, men jag känner att om jag verkligen vill så kan jag bli bra på matte. Frågan är bara om jag har viljan?

Mitt mål idag är att gå igenom grunderna för matte A på gymnasial nivå. Imorgon repeterar jag och gör några räkneuppgifter. Kanske att jag går in på lite mer avancerad matte också, men jag tror att jag skyndar långsamt. Bättre att verkligen förstå grunderna, annars blir det tok i slutändan. 

Mozart vill vara med. Han började med att lägga sig över mitt anteckningsblock.

När jag reste på mig för att lägga in mer ved i elden passade han på att lägga sig på min stol.

Här sitter vi nu tillsammans på stolen. Han kurrar i takt med min skrivande penna.

Snart är det dags att ta en paus. Jag tänker mig hopprep till den gamla dängan Dra ända in i Hälsingland av Thore Skogman. Så får det bli!

Om ni, som jag, hade glömt hur man räknar ut Pythagoras sats så har ni mina anteckningar här.

Alexandra Lindgren