onsdag 12 juni 2013

Jag såg en björn!

Jag ligger i sängen och ska sova. Anton ligger bredvid mig, jag hör på hans andetag att han redan sover. Mozart ligger på fällen på golvet och mini är nere och äter, jag hör hur det låter i matskålen. Pelarfläktens vindar svalkar skönt i det annars så varma sovrummet. Sovrum. Ett rum att sova i. Jag tror att jag ska börja kalla det sängkammare istället. Dels för att det låter vackrare och dels för att man inte bara sover i rummet. Här läser jag ofta böcker eller surfar på nätet. Sängkammare.

Jag spelar upp dagens händelse framför mig. Försöker minnas varje detalj, men det är svårt. Jag hade inte räknat med att det här skulle hända.

På väg hem från jobbet sitter jag i bilen och funderar på vilka reklamer som är de allra värsta att lyssna på, vi kan återkomma till dessa i ett framtida inlägg.
Framför mig ligger en liten röd bil och kör i en laglig hastighet. Jag, som tycker om att vara lite wild and crazy (eller bara vill hem) önskar hålla en högre hastighet så jag letar första bästa tillfälle att köra om på denna krokiga väg.
Här framme kommer en högersväng, sedan en vänstersväng och efter det en liten bro. Efter bron kommer en liten raksträcka där man, om man är snabb, kan komma förbi.
Vi hann inte så långt, vi kom inte ens till bron innan det hände.

Över vägen springer en björn. En brungrå björn far över vägen och in i skogen på andra sidan. Ca 1 km från bebott område. Ca 1 mil från mitt hem. Ca 15 meter framför mig och den lilla röda bilen. 
Vi hann bromsa (kanske tack vare den lagliga hastigheten? Fast det hade nog funkat om vi körde 10km fortare i timman också.) och kunde beskåda detta vackra djur.
Detta djur som jag ofta går och inbillar mig ska dyka upp på mina skogspromenader. 
Det här var nog första gången jag såg en björn på riktigt, ute i det fria.
Läskigt, men vackert!
Norrland bjuder på vilddjur, hav och skog. 

Nu ska jag stänga av filmen som spelas upp i mitt huvud, göra Mozart och Anton sällskap i drömmarnas värld. Snart anländer också mini.
Sov gott kära ni!

Alexandra Lindgren 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Oj! Spännande, men lite otäckt eller? Tur att den lilla röda låg framför och stoppade dig lite. En björnkram från mig / Moran

Andreas sa...

Detta inlägg var fint skrivet, Alexandra. Det gör ett brorshjärta glatt.

Och jag gläds å dina vägnar; jag har då aldrig sett en björn.