söndag 30 juni 2013

Jonas Gardell

Jag har läst om det på flera sociala medier. Jag har hört folk prata om det på stan. Jag har tänkt att jag ska ta tag i det, men har ännu inte tagit mig tiden. Tills idag.
Idag var dagen då jag premiärlyssnade på årets upplaga av Sommar i P1.

Jag hade plockat fram min emaljhink och satt mig i grusgången. Solen sken och jag var på bra humör, nu skulle rensas ogräs.
Maja Ivarssons sommarprat var något gripande, Carolina Gynnings sådär, men inte i närheten av Jonas Gardell. Vilken berättelse, vilken gripande historia.
Ena stunden skrattade jag högt för mig själv, andra stunden rann tårarna. Det han pratade om var så viktigt, så otroligt viktigt. Ni som inte har lyssnat gör det HÄR.

Varför har jag inte läst en enda Jonas Gardell-bok i mitt liv?
Varför har jag inte sett Torka aldrig tårar utan handskar trots att jag vet att folk har blivit så oerhört gripna av serien?
Jag har inget svar på detta. Det enda jag kan säga er är att i min framtida bokhylla kommer flera av hans verk att finnas. De kommer att läsas, de kommer begrundas och jag kommer förhoppningsvis vara en visare, mer allmänbildad och lyckligare person.

Jonas Gardell, tack för att du idag har fått mig att inse att jag måste öva på att bli mer utav en Pippi Långstrump-person än en Tommy/Annika-person. Tack för att du på ett sådant ärligt sätt delar med dig av din barndom och ditt liv till mig. Tack för att du får mig att skratta och tack för att du får mig att gråta och  hjälper mig öppna upp min blick och se saker ur ett annat perspektiv.
Jonas Gardell, tack för allt!

Alexandra Lindgren

Inga kommentarer: