ja, här står pappas ford i tryggt förvar. Jag var inte framme och klappade på den, men nästan. Jag pratade lite med honom, han såg så ledsen ut.helt ensam i en okänd stad. Tur att “syrran“ var där iaf, kanske borde hälsa så oftare? Nu ska jag hem och laga mat av det lilla som finns i kylen. Ska övertala mattias om att åka och handla sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar