Det är något speciellt med att åka tåg ändå. Man sitter i sin stol och kikar ut genom fönstret. Vackra Sverige svischar förbi.
Mellan Hudiksvall och Stockholm hade jag turen att hamna bredvid en kvinna som doftade fräscht, kan tro att hon har parfymen Clean med doften cotton. Hon doftade nämligen nytvättade kläder hängandes utomhus. Förstår ni?
Oturen var att ett säte bort satt en kvinna och lyssnade på musik genom hörlurar. Klart och tydligt kunde jag höra sången "hips don't lie" med Shakira. Inte så kul!
Nu har jag dock bytt tåg och mitt nya sällskap består av ytterligare en kvinna. Tystlåten och inte störande på något vis. Faktum är att det inte är någon som stör än. Skönt!
Det jag kan reagera lite på är mannen snett mittemot mig. Han har endast två tänder, trasiga skor och väldigt slitna kläder. Han är "uppklädd" i en kostym och rävsover. Tror jag, svårt att säga med bestämdhet.
Jag tycker lite synd om honom. Fast ändå inte. Man är uppfostrad att tro att personer med sådant utseende mår dåligt, men så kanske inte är fallet?
Han kanske lever livet, hoppar på ett tåg mot Köpenhamn och provar lyckan där. Han kanske njuter av sin fritid, att inte vara bunden till något. Eller är han kanske bunden?
Jag får aldrig veta, förhoppningsvis mår han bra. Nu sover han på riktigt, jag får nog inga svar av honom.
Ödeshög, jag närmar mig med stormsteg. Ta väl hand om mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar