Min Bästa Vän Ulliga Ulli

Då sitter jag här framför datorn igen, fast den här gången gråter jag.
Jag vet att jag inte ska eller borde gråta, varför ta ut det värsta som kan hända i förskott?
Tårarna slutar tyvärr inte att rinna hur mycket jag än säger till mig själv att det inte är över än. Att det finns en chans!

Mamma och pappa var inne hos veterinären med Ulli idag. Tyvärr var det inget fel på sköldkörteln. Om det hade varit det hade vi fått svart på vitt vad som var fel, men nu vet vi inte det.
Veterinären sa att Ulli hade fått tillbaka cancertumörer. På torsdag nästa vecka ska hon opereras. Innan operationen ska de röntga hennes lungor. Om hon har något i lungorna finns det inget att göra, det är det jag tänker på nu. Då får de ge henne en spruta som avslutar hennes liv.

Hon som är så fin!
Som har en sådan liten och söt nos, som skäller så att man blir tokig, som alltid fanns nära när man behövde henne.
Min lilla UlliNulla.
Jag är glad att jag åker ner till Östergötland på torsdag. Forhoppningsvis är det inte sista gången jag ser henne då, men om det är det så vill jag ha tagit ett "farväl" av henne. Min älskade Ulli. Min Bästa Vän Ulliga Ulli!




Idag har jag jobbat mellan 12.30-19.15. Kändes skönt att komma hemifrån, att ha någonting att göra.
Vi bestämde att vi skulle gå ut och äta på Texas hela gänget. peliminärt datum är 2 februari. Vi har fått ett presentkort från Jysk på 2500 kronor som vi ska äta och ha det bra för.
Som det är nu vill jag absolut följa med, men om operationen inte går bra så stannar jag nog hemma. Det är bara 2 dagar efter den!
Jag ser fram emot att träffa kollegorna privat, inte bara genom jobbet.


Äntligen kom mina saker jag köpt på Tradera. Nu ska jag bara ta fler foton och sen ska jag köpa papper och börja scrappa. det ska bli roligt! :)

Nu sitter Mattias bakom mig och bygger om hans dator. han hämtade ut delar på Ica tidigare idag. han lär sitta med det där hela natten, iaf tills det blir klart! Förhoppningsvis ska inte datorn stängas av pga överhettning när han gör något med den i framtiden.

Nej, nu känenr jag att jag inte vill sitta här längre. Nu vill jag lägga mig i sängen och gråta ut, tänka på allt fint vi gjort tillsammans. Än lever hon så jag borde verkligen inte gråta. Min lilla Ulla SKA leva länge till, hon är ju bara halvvägs i livet!

Med förtidig sorg,
Alexandra Lindgren