Idag kom jag på mig själv med att fantisera när jag stod i kassan.
Jag fantiserade om hur det skulle vara ifall mamma och pappa helt plötsligt skulle komma in genom entrédörren. Jag ser framför mig hur de går hand i hand i deras vinterjackor. Pappa småler för sig själv som om han precis har sagt något fyndigt och mamma tittar på pappa som om han vore knäpp.
Om det ändå vore sant!
Om vi ändå bodde så nära varandra att det skulle kunna hända.
de vet inte hur jag är när jag jobbar. Vilka slags frågor jag ställer till kunderna, vilka "skämt" jag drar, vilka sånger jag sjunger för full hals inne på lagret eller hur jag ser ut när jag fejkler. Eller, det sistnämnda vet de säkert, men inte det andra.
Jag vill att de ska veta det!
Jag vill att de ska trampa in hos mig så att jag kan få hjälpa dem. Både som föräldrar och som kunder! Berätta vilken slags möbel de ska ha och varför just den!
Jag saknar mina föräldrar!
jag saknar "yahoo"-frukostarna, pappas fåniga humör, mammas försök till att vara rolig (du är rolig på riktigt också ibland mamma), våra tv-kvällar, att vi alltid åt middag ihop, stunderna i provrummet med mamma, pappas sångstunder, alla skratt. Jag saknar er!
Jag vet att ni bara är 6 timmar med tåg/8 timmar i bil/ några sekunder i telefon bort, men det hjälps inte! Det är för långt bort! För långt!
If...dreams come true½
Alexandra Lindgren
2 kommentarer:
Men lilia du!
Var inte för säker vi kanske kommer hand i hand till din avdelning när du minst anar det.
Vårt hus är fullt möblerat så vi behöver inga möbler men du kanske har något annat till oss.
Du vet ju om vår dröm att flytta o då kommer vi ju närmare varandra om inte ni kan tänka er att dra er neråt landet så småningom.
Jag saknar också våra "Yahoo"-frukostar när hela familjen var samlad.
Vad menar du? Jag som är bland de roligaste du träffat, hm.
Hm. igen, Pappas sångstunder, In the way my...... menar du. Ja jag säger då det.
Provrummen står kvar o expediterna ska få springa fler gånger åt oss.
När vi träffas har vi ju alltid kul det kanske vi inte skulle ha om vi sågs varje dag. Det skulle heller inte bli Stockholmshelger, August, Texas mm.mm.Har du tänkt på det.
Tänk positivt. Dreams come true.
Kram Mamma
Syster,
Det var jättefint skrivet och jag förstår precis vad du menar. Väldigt ofta önskar jag att jag kunde dela med mig mer av mitt liv till våra föräldrar. Vi har ju förvisso våra bloggar, men de ger ju bara små bilder av våra liv, och dessutom genom våra egna ögon, inte genom deras. Jag tänker ofta att mor och far inte vet hur jag är eller hur jag reagerar i många situationer, och jag skulle gärna vilja dela med mig mer av mig till dem. Du lyckades sammanfatta det hela på ett fint sätt.
Fortsätt leva väl där uppe! Drunkna inte i snön!
Bror
Skicka en kommentar