torsdag 30 januari 2014

Hemsydda särkar och dreadlocks

Jag är en allt-eller-ingetperson. När jag tränar får jag inte äta onyttiga saker, inte ens på helgen. När jag har en träningsfri period kan jag äta godis och chips utan att bry mig. Borde det inte vara tvärt om?

Det ovan nämnda exemplet drabbar bara mitt eget välbefinnande. De senaste månaderna har jag funderat på andra saker som gäller både mig, min närhet, miljön och framförallt djur.
Att äta eller att inte äta kött.

Jag har tänkt i banor som att jag, som djurälskare, inte kan äta kött. Men är det okej att bära skinnskor? 
Eller att använda smink som jag inte har tagit reda på hur det framställs och testas?
Borde jag avstå från allt detta?
Mina tankar drar iväg för långt och jag ser hela den stora helheten. Den enorma helheten, alla frågeställningar, problem och konsekvenser jag måste ta del av. Det blir för stort.
Jag tänker att jag, lilla människan på den stora jorden, inte kan göra någon skillnad. Jag kan inte stoppa varken djurplågeriet eller miljöpåverkan. Vem ska lyssna på mig?

Jag tänker att man inte är djurälskare "på riktigt" ifall man inte syr sina egna kläder, odlar sin egen föda eller cyklar till jobbet (om msn ens ska ha ett jobb, känns mer naturligt att vara hemma på sin gård och ta hand om alla sina barn som leker i naturen och med giftfria träleksaker).
Jag ser mig själv dra upp mina potatisar iklädd en lång khakifärgad särk med dreadlocks i håret. Anton går bredvid med lien i högsta hugg, här ska slås gräs.
Alltså, jag förstår att jag överdriver här, men ni anar inte hur många gånger mina tankar har dragit iväg åt det här håller. Hur ofta jag tänker att vi ska vara mer miljö- och djurvänliga i vårt hem och kommer iväg till detta urålderstänk.

Vad vill jag då göra?
Jag vill tänka mer på vad vi äter. 
Att helt sluta med kött är svårt, dels för att det är gott och dels för att jag inte vill tvinga med Anton på något han kanske inte vill.
Jag jobbar ofta sent och då är det han som står för matlagningen. Jag vill inte kräva att han ska laga vegetarisk kost eller laga två rätter, en till honom och en till mig. Det fungerar inte så.
Däremot kan jag upplysa honom om vilka rätter som går fort att laga, är mättande och inte alltför avancerade. Vegetariska förstås. Då kanske det blir mer naturlig mat här på vallvägen.
Eller också får jag se till att laga mat i förväg så han slipper, det är också ett alternativ.

Jag vill som sagt inte sluta helt med kött, men jag vill dra ner på det ordentligt. Jag tänker mig att vi äter vegetariskt kanske 4-5 dagar i veckan. Och då räknar jag faktiskt in fiskrätter. Det får vara så.
De gångerna vi äter kött ska det vara lokalproducerat, inga fler danish crown-förpackningar i frysen.
Det räckte att titta på dagens avsnitt av djurinspektörerna för att vilja avstå kött. Man fick se bilder av djurtransporter och slakteri. Det var ändå "bra" svenska förhållanden, men fortfarande hemskt. Tänk då hur det ska se ut i de slakterier där de nästintill skänker bort köttet. Fläskfilé 39,90kr kilot. 

Så, mindre kött, mer vegetariskt, men fortfarande inga hemsydda särkar eller dreadlocks. En och annan egenodlad potatis ska vi nog däremot kunna få fram till sommaren. 
Skinnskor och sminkfrågan får vänta till senare. Var sak har sin tid.
Jag kan inte ändra hela världen, men jag kan ändra min värld. 

Alexandra Lindgren 

1 kommentar:

Andreas sa...

Du gör mig så glad att jag nästan blir tårögd här hemma i soffan. Dels för att du tänker på att dra ner din köttkonsumption så kraftigt. När du dragit ner på köttätandet kommer du också kunna tänka att du i alla fall inte är berörd när nya salmonellalarm eller diskussioner kring köttklister ideligen bryter ut.

Men framförallt är jag glad över att du överhuvudtaget tänker. Det verkar vara ett drag hos både dig och mig, och det gläder mig så otroligt att ha en medgrubblare i familjen. Samtidigt som jag naturligtvis sörjer för din skull, för som du har märkt är det ibland ganska ansträngande med alla dessa cirkelresonemang som kräver både tid och energi.

Dock, grubblare är intressantare, det har jag alltid hävdat! Fortsätt grubbla,
Bror