Tragiskt liv!

Jag mår sådär måste jag säga!
Jag vet inte hur jag ska förklara det hela, jag mår inte bra. Det finns inget jag kan göra åt saken fast jag vill. Jag tycker så synd om henne!
Igår ringde vi på en kattannons från blocket. Vi skulle åka och titta på den som på lördag, men nu när jag ringde henne ikväll visade det sig att katten var 6 månader gammal, inget för oss!
vi pratade i över en timma om hela hennes (och mitt) liv. Hon var så ensam!
Hon spelade bort flera tusen kronor på casino varannan kväll, hon är beroende. Hennes familj är död, förutom hennes bror som är alkoholist. Brodern behandlar henne illa fast hon ger honom mat och städar åt honom.
Hon hade en man en gång i tiden, men han drunknade. Hon är 54 år och ensam. Inga barn eller vänner. Tänk så hemskt att ha det så!
det märktes att hon tyckte om att prata med mig idag, hon lät så lättad.
Hon har skulder på över 400000 kronor och är jagad av kronofogden. På grund av någon skada för 20 år sedan är hon nu sjukpensionär.
Hon är medveten om att hon har ett spelberoende, hon vill göra något åt det.

Jag sade åt henne att börja sysselsätta sig med något. Hon gillar att sy och laga mat. Mitt råd var att sätta upp lappar på stan där hon skrev att hon ville starta en sycirkel eller liknande. Även att gå till kyrkan och börja i kören. Hon och hennes bror brukade sjunga gamla beatleslåtar och hon älskade att sjunga. Kyrkokören vore perfekt!
Där skulle hon få sjunga, träffa folk och bli frälst. Hon vill bli kristen och frälst, hon vill starta ett nytt liv. Ett liv utan skulder och problem. Hon var nykterist och rökte inte, hon ville inte leva som hon gör nu.
Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne!
Hon bad mig att ringa nästa gång jag är i Sundsvall. Jag lovade att jag skulle göra det, men det kommer jag nog inte att göra. Jag vill inte sitta i flera timmar hos en människa och lyssna på alla hennes problem. Samtidigt tycker jag synd om och lider med henne. Jag vet inte hur det kommer bli!
Hon ville flytta härifrån, till Spanien eller så. Kronofogden tillåter nog inte det!
Jag sa att hon skulle kunna flytta till en liten stad söderut i landet, där det inte finns några kasinon. Hon ville inte lämna sin bror kvar. det kan jag till viss del förstå. de är ändå syskon, fast han behandlar henne illa.
Jag orkar inte tänka på det här mer, inte för stunden!

Nu ska jag gå och lägga mig och försöka sova. Kommer antagligen tänka på den här kvinnan ett bra tag, men tillslut borde jag väl somna.
Gläd er åt era hem, familjer och vänner, det gör jag! (måste ringa hem till mor och far imorgon!)

Med sorg och medlidande,
Alexandra Lindgren